Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 84 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En okänd stjärna har uppstått på himlen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem omsorgsfullt. Sålunda känner man framför allt till den, som visade sig i
Cassiopeja 1572 och studerades av Tyko Brahe; den i Ormen 1604,
etc. Den senaste som tilldragit sig uppmärksamheten genom sin starka
glans är den, som visade sig i Perseus 1901; den mest anmärkningsvärda av
dem alla är emellertid den av 1572, som stundom kallats Pilgrimen, och
över vilken Tyko Brahe givit en ryktbar beskrivning.

FIG. 2 - KURVA UTVISANDE FÖRÄNDRINGARNA
I LJUSSTYRKA HOS DEN NYA VARIABLA STJÄRNAN I ANDROMEDA.

En kväll, säger han, den 11 november 1572 såg jag
med obeskrivlig förvåning nära zenit, i
Cassiopeia, en strålande stjärna av utomordentlig storlek. Slagen av överraskning
visste jag icke om jag skulle tro mina ögon. För att övertyga
mig om att det icke var en synvilla och få andra personers vittnesbörd lät
jag arbetarna i mitt laboratorium komma ut och frågade dem
samt alla förbigående, om de i likhet med mig kunde se stjärnan som
plötsligtf lammat upp. Jag fick sedan veta från Tyskland att
formän och annat folk hade förutsagt för astronomerna en stor
tilldragelse på himlen, vilket gav anledning att ånyo upprepa de
vanliga dumma skämten med vetenskapsmännen ...

FIG. 3 - FÖRKLARING PÅ LJUSVÄXLINGARNA HOS B I LYRAN.


Dess glans övergick till och med Sirius, den mest lysande stjärnan på himlen, och
med goda ögon kunde man se den mitt på dagen, då himlen var klar; den tindrade
mycket starkt. Från december 1572 började den avtaga i glans, så att den i februari
och mars 1573 liknade en stjärna av första storleken, i april-maj en av andra och i
juli-augusti en av tredje ordningen; från februari 1574 var den fullkomligt
försvunnen efter att sålunda ha glänst i sjutton månader (de kraftiga
kikarna voro då ännu icke uppfunna).

På samma gång som glansen avtog förändrade stjärnan också färg: först var den vit,
men blev sedan gul och slutligen röd.

Sådan är i korthet denna stjärnas historia, och vi kunna
tillägga alla nya stjärnors historia, som
hittills blivit iakttagna; kurvan på figur 2,
som återger växlingarna i ljusstyrkan hos
en ny stjärna från 1885, ger en föreställning om
förändringarna i glansen.

Hittills har man under loppet av tjugo sekler räknat tjugofyra nya
stjärnor; men av dessa är det endast elva som varit
synliga för blotta ögat.

Den nya stjärnan .från juni 1918 upptäcktes samtidigt av
ett stort antal astronomer den 8 juni i gränsen av stjärnbilderna
Örnen och Ormbäraren, så att somliga
kallade den Nova Aquilæ (N:o 3), medan andra
gav den namnet Nova Ophiuchi. Den låg då
mellan första och andra storleken; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>