Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskapen och Livet
MAGASIN FÖR VETENSKAPERNA OCH DERAS TILLÄMPNINGAR I DET MODERNA LIVET
Redigerat och illustrerat för alla
Utgivare: Fil. Kand. Edvin Thall - Förlag: Hugo Gebers Eörlag
Eftertryck av text och illustrationer forbjudes
Copyright by Thall &> Carlsson 1921
Årg. VI N:r 1
Januari-Februari 1921
Serie N:r 28
ÅLEN OCH HANS VANDRINGAR
Av L. ROULE
PROFESSOR VID NATURHISTORISKA MUSEET I PARIS.
Det är här fråga om den vanliga
ålen, som man icke får förväxla
med havsålen. Denna senare lever
uteslutande i haven; den tillhör en helt
annan familj än den vanliga ålen. Man
känner igen honom bland annat
därpå, att hans överkäke skjuter ut över
underkäken. Hos den vanliga ålen är
det tvärt om.
Vår vanliga ål är mindre ensidig än
havsålen; han besöker alla vatten. Man
finner honom såväl i flodmynningarnas
Sedan långt tillbaka har man känt till
denna ålens förmåga att föröka sig
rikligt trots ett ivrigt fiske, och denna hans
förmåga är på samma gång hans stora
hemlighet.
Man finner alltid ålen i stor mängd i
floder och sjöar, och även om man
utrotar honom träffar man honom snart på
nytt. Man har svårt att finna hur han
förökar och sprider sig.
Hos andra fiskar kan man lätt
iakttaga hur förökningen går till. Vid vissa
tider på året finner man i deras kropp
rom, ä,gg, som snart skola läggas; man
bräckta vatten som i rinnande och
stillastående sötvatten. Man fångar honom
såväl i bergbäckar som i slättlandens
åar. Han går till och med högre upp
än de flesta sötvattens fiskar och
anträffas där man annars blott finner
laxöringen.
Han förekommer rikligt överallt och
står i lycklig kontrast till de flesta andra
matnytfiga fiskar, i det att han icke
tyckes visa något avtagande i antal.
DEN VANLIGA ÅLEN
Ålen igenkännes på sin^ långa cylindriska kropp,
sitt glänsande «skinn som" är utan fjäll och sin väl
kluvna mun, vars underkäke är en smula längre än
överkäken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
