Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FYSISKA TEORIERNAS UTVECKLING
Av CH. ED. GUILLAUME
I skolan sökte vi möblera våra,
hjärnor med allt som då föreföll
oföränderligt och som för oss borde utgöra
den oangripliga vetenskapliga skatt, av
vilken vi skulle kunna ösa hela vårt liv.
Det kom visserligen nya detaljer som
passades in i den förhandenvarande
ramen, men ramen själv var bestående.
Men nu har den gått i sär, och redan
kända fakta hava sammangyttrats med
fakta som nya arbeten bragt i dagen.
Vi gjorde en ansträngning för att fatta
de nya mera tillfredställande
åskådningarna, och vi kände ett verkligt
välbefinnande. Sedan måste vi ändra oss
ännu en gång; måhända hade vår
mottaglighet då minskats eller kanske höll
oss vårt dagliga arbete mera fjärran
från idéernas kamp, vi kände oss
emellertid på gungande mark i stället för på
den fasta klippa, där vi trott oss
uppbygga vår vetenskapliga byggnad; vi
tvekade, tron fattades oss; vi släppte
fram dem i utvecklingens förtrupp som
icke tröttats av gamla strider.
Detta är den känsla som gripit många
av vår tids fysiker, vilka icke själva
längre äro unga eller nya tankars bärare.
Men denna känsla är vitt skild från
misströstan. Tvärt om, de applådera
varje ny idé som kan giva hopp om ett
framsteg, men de påverkas icke längre
på samma sätt som fordom, när deras
vetenskapliga tänkande vaknade.
De officiella skolprogrammen förbli
långt bakom frontlinjen, och avståndet
ökas ju längre ned man kommer från
universitetsundervisningen till den ele-4
mentära undervisningen. Vid en tid då
mästarna fullbordade Frenels stora
arbete genom studierna av kristalloptiken
undervisade den första fysiklärobok,
som jag fick i händerna och som
sannolikt blev utsåld, fortfarande om
emissionsteorien för ljuset. Men så
småningom blev vågteorien ortodox, och jag
måste skaffa mig en ny upplaga.
Alltifrån den stunden förstod jag att
idéerna kunna förändras. Men det gällde här
svängningar med mycket lång period.
Newton var borta sedan ett halvt
århundrade, och då det i vars och ens
hjärna icke kan rymmas mer än två
teorier, om vilka man hade kämpat sedan
två århundraden, var det klart att man
hädanefter höll den ena för god.
Principen om energiens
oförstörbarhet gav åt min generations fysiker den
första visionen av vetenskapen. Carnots
princip var, ehuru den formulerats
tidigare, dock ganska illa förstådd. Den
var innefattad i en formel, som för
många syntes hava en mycket
begränsad räckvidd. Det var först senare den
fick utveckla sig i hela sin vidd.
Inom elektrodynamiken var
Frankrike föregångare med Ampere och
Ara-go; Tyskland hade Gauss, Weber och
Neumann som byggde vidare på
grund-läggarnas arbete, och deras verk trängde
in i undervisningen, från vilken
Fara-days och Maxwells arbeten fortfarande
voro uteslutna. Det fordrades Hertz’
slående försök för att i våra hjärnor
inarbeta den revolution som den store
fysikern i Cambridge förberett. Mar\
förstod då att en brygga blivit slagen
och en kunglig väg lagd mellan två
hittills skilda områden, ljuset och
elektriciteten. Dåtidens unga generation
kommer mer och mer in i den tankegången,’
att ljus vågorna och de elektriska
vågorna voro identiska, medai| de äldre sade:
"Kanske komma vi till slut att tro att
det verkligen är så."
Vid den tiden då Righi, Lebedef och
andra fysiker arbetade på att göra
analogien fullständig kommo Rubens
Rest-strahlen och utsträckte
molekylarspek-tret samt visade resonansen också för
ljusstrålarna, ett fenomen som dittills
varit egendomligt för de elektriska strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
