- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
67

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vetenskapen och Livet

MAGASIN FÖR VETENSKAPERNA OCH DERAS TILLÄMPNINGAR I DET MODERNA LIVET

Redigerat och illustrerat för alla
Utgivare: Fil. Kand. Edvin Thall - Förlag: Hugo Gebers Förlag

Eftertryck av text och illustrationer förbjudes
Copyright by Thall &> Carlsson i$2r

Årg. VI N:r 2

Mars-April 1921

Serie N:r 29

VÄRLDARNAS URSPRUNG
OCH UNIVERSUMS BYGGNAD

Av E. BELOT

VICE PRESIDENT I FRANSKA ASTRONOMISKA SÄLLSKAPET

Då Laplace för mer än hundra år
sedan framlade sin berömda hypotes
om världarnas uppkomst ur den
ursprungliga nebulosan uttalade han sig
med den försiktighet man bör iakttaga
inför allt, som icke är grundat på
observation eller beräkning. Den store
astronomen tecknade sålunda en tydlig
bild av vad som ännu återstod att göra
inom astronomien, såväl beträffande
beräkningar som observationer.
Solsystemet var då ännu föga känt; man
antog att alla planeter i vårt system
roterade såsom jorden i en riktning. Av de
tusentals småplaneter som nu äro
katalogiserade kände man blott fyra.
Teleskopet hade ännu icke avslöjat de talrika
spiralnebulosornas egendomliga former.
Fotografikameran fanns icke, detta öga,
som under nära hundra timmar samlar
ljusintrycken på samma plåt, medan det
mänskliga ögat icke förmår
samimian-lägga cfem uinder mier än en tiondels
sekund. Slutligen hade spektraskopet
ännu icke avslöjat enheten i st
järnvärldens kemiska sammansättning och
ra-dialhastigheterna hos stjärnor, vilkas
avstånd icke längre kunna mätas.

Det var klart att så många nya fakta,
som Laplace icke kände till, skulle
komma att begagnas till nya försök att mer
exakt bedöma världarnas ursprung. Låt

oss dock först stifta en smula
bekantskap med dessa världar, om vilka
knappast en jordinvånare på hundratusen
har några bestämda begrepp1, tack vare
astronomiens, denna den ädlaste och mest
bildande av alla vetenskaper, orättvist
negligerade . ställning inom
undervisningen.

Universums oändlighet och
stjärnsystemens växlingar.

Låt oss lämna jorden och stiga upp
på en ljusstråle, som med en hastighet
av 300.000 kilometer i sekunden
behöver åtta minuter 18 sekunder för att nå
fram till solen, sedan den på sin väg
mött Merkurius och Venus. På något
mer än en sekund nå vi fram till
månen (360.000 kilometer från jorden),
på 4 minuter 20 sekunder till Mars; vi
behöva en kvarts timme för att passera
de tusen småplaneternas område innan
vi efter 35 minuter uppnå Jupiter, efter
70 minuter Saturnus, efter 2 timmar
30 minuter Uranus samt efter 4 timmar
Neptunus (Fig. ib). På vår väg ha
vi mött ett flertal kometer, som så långt
bort från solen sakna svansar och
knappt äro synliga såsom små,
klotfor-miga nebuloser. Vi se nu solen endast
som en stor stjärna, men vi komma icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free