- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
69

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRLDARNAS URSPRUNG

69

ger den från oss? Måhända på ett
avstånd, som i ljusår skulle mätas av 5.000
till 6.000 sekler.

Sålunda mäta vi hastigheter, vi se
kosmiska stötar och uppteckna
fenomen, som ägde rum för 200.000, ja
sannolikt 500.000 år sedan. Vi
fotografera stjärnor, som måhända icke funnits
till sedan det blev människor på
jorden; detta är den grandiosa och
gripande tavla av kosmos, som den
moderna astronomien avtäckt. Hur olika
är den icke såväl till tid som rum den
st järnvärld, som var bekant för astro-

nor. Genom spektralanalys har man
påvisat enheten i världarnas kemiska
sammansättning; alla kända fysiska
krafter äro lika universella som
gravitationen. Geometrien är i det närmaste
plan i alla system: månarna rotera i
sina planeters ekvatorialplan liksom
planeterna kring solen i ekliptikans plan.
Vintergatan är i det närmaste plan
liksom spiralnebulosorna; detta kan
iakttagas på dem, som ses från sidan. Allt
detta för oss till tanken, att de
kosmiska systemen alla genomgått samma
utveckling under alla tider.

FIG. 3. - DEN STORA NEBUI.OSAN I ORION

nomerna för blott ett århundrade
sedan.

Det kosmogoniska problemet ur
utvecklingens synpunkt.

Då se vi det kosmogoniska
problemet mera invecklat än Laplace
någonsin kunde tänka sig detsamma. Det
gäller icke längre att blott kunna
förklara vårt lilla solsystem. Vi måste
samtidigt göra oss reda för
spiralnebulo-sornas egendomliga former och
rörelser, Vintergatans struktur, bildningen
av stjärnhopar och Novae, nya stjär-

Men vad lära vi av de levande
varelsernas, djurens och växternas
utveckling ? Den är mycket hastig i
bör-jan, då artens karaktärsegenskaper och
geometriska form fixeras på några
dagar eller månader. Om attraktionen hade
varit den bestämmarude vid de
kosmiska varelsernas utveckling, skulle
denna tvärtom hava varit mycket
långsam i början.* För övrigt borde
attraktionen hava till följd att all materia i
systemet koncentrerar sig i en enda
massa; men vi kunna tvärtom konstate-

* Ett gasklots kondensationshastighet är omvänt
proportionell mot kvadratroten ur radien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free