Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
VETENSKAPEN OCH LIVET
bok och öppnade sig icke förrän
kroppen var upplöst. Linné ville dock icke
tro, att den gröna växten, som var
försedd med rötter, skulle leva av insekter.
Trots detta införde Diderots franska
encyklopedi uttrycket "köttätande
växter", vilket sedan fick stor spridning
icke minst genom Darwins och hans
lärjungars försök. Man tycktes finna
någon tillfredsställelse i att växterna, som
annars alltid få tjäna som föda åt
djuren, verkligen i några fall
visste att taga hämnd på
dessa senare.
Vid ett uppmärksamt
studium av Darwins
berömda bok 1sectivorous
plants finner man
emellertid en beklaglig brist
på experimentell kritik
hos den berömde
naturforskaren. , Enkelheten,
man skulle nästan kunna
säga barnsligheten i en
del experiment visa
tydligt, att han härvid icke
var inne på sitt verkliga
område. Man måste
också betänka, att man vid
den tiden då dessa
experiment gjordes icke
kände mycket till om
bakterier och matsmältningens
kemi.
Det dröjde icke länge
förrän man trodde sig
hava upptäckt en hel del
insektätande växten Det
behövdes blott att de kunde klibba fast
eller på annat sätt fånga insekterna.
Det hade dock varit försiktigare att helt
enkelt kalla dem insektfångare.
Det var i synnerhet två arter som
lämnade den tidens forskare material,
riämligen Drosera och Nepenthes.
I träsktrakter växer tämligen rikligt
en liten egendomlig planta, vars i rosett
ordnade blad på ytan äro betäckta med
hår, vilkas uppsvällda spetsar avsöndra
en seg och glänsande vätska. Denna
egendomlighet har förskaffat den det
folkliga namnet sileshår (fig. 2). Så
snart bladytan på något sätt retas me-
FIG. 2. - DROSERA
SILESHÄR
Bladytan är försedd med känsliga
hår och avsöndrar på sin kupiga
yta en klibbig vätska.
kaniskt, vare sig av en orörlig fast kropp
eller en insekt, böja sig håren ned mot
den retade punkten och medan de böja
sig ökas mängden av den avsöndrade
vätskan (fig. 4). Om det är en insekt
gripes den av tentaklerna och klibbas in
i vätskan.. När han på detta sätt blivit
fast, dröjer det icke länge förrän han
dör, och upplöses.
Förgäves har jag med talrika
experiment sökt visa att Droserans offer
smältas på samma sätt som ett
ostron i vår mage. Jag
har icke kunnat isolera
någon zymas liknande
magsaftens pepsin eller
tarmens trypsin, och icke
heller har jag med bladets
avsöndring lyckats
åstadkomma någon upplösning
av peptoner. Däremot har
jag konstaterat, att
mikrober och sannolikt också
specifika ferment i
offrets kropp äro nog för att
förklara dess snabba
sönderfall.
Trots de många bevis
jag samlat under mina
arbeten, hava en mängd
ex-perimentatorer fasthållit
vid den tanken, att det
här ändock skulle röra sig
öm en verklig digestion
medels zymaser
avsöndrade från håren.
Andra forskare hava
icke förnekat
mikrobernas medverkan, utan till och med
förklarat att dessa måste vara nödvändiga,
men de hava framkastat den
egendomliga hypotesen, att mikroberna skulle
-hava till uppgift att göra zymaserna i
avsöndringen aktiva; utan deras hjälp
skulle zymaserna förbli overksamma i
ett tillstånd av indifferent proferment.
Det kan hända att man genom
atmo-lys, eterolys eller traumatism kunnat
draga ut proferment eller till och med
zymatiska ferment ur bladens vävnader,
ty det finns sådana i nästan alla
växt-vävnader, men detta bevisar icke alls att
de skulle utgöra de aktiva agenserna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
