Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLOMMOR SOM BLIXTRA
Det kalla ljuset, om vilket vi talat
i ett föregående nummer, är mera
vanligt inom djurvärlden än inom
växtvärlden. Vi känna till lysmasken och
eldflugan samt ett antal lysande fiskar.
Det finns emellertid även en del
lysande växter som stråla ut ljus under
nätterna. Det sken man ofta ser från
ruttet trä kommer av en svamp. En
liknande svamp från Brasilien, med det
trevliga namnet "Flor de Coco",
utsänder om natten ett svagt grönt ljus, så
starkt att den kan användas som
nattlampa. I östra Australien glimmar
Pa-nus incandescens smaragdgrönt och en
liknande glöd kommer från Tleurotus
candescens, Polyporus noctiluscens och
många andra. Men medan alla dessa
svampar avgiva mer eller mindre ljus
om natten, har man dock icke lyckats
med framgång använda dem som
nattlampor, emedan de snart dö när de
tagas loss från träet på vilket de växa,
och man har icke funnit det praktiskt
att odla dem.
Men det finns även ett annat slags
ljus hos växterna, nämligen de så
kallade elektriska blixtarna, som en del
blommor utsända. Detta fenomen
beskrevs först av Linnés dotter Elisabeth
år 1762 beträffande indiansk krassa.
Man har mycket diskuterat vad det
egentligen var som Elisabeth Linné såg.
En tysk professor, doktor F. Thomas,
publicerade 1914 en monografi över
detta och ansåg Elisabeth Linnés
fenomen såsom identiskt med
Purkinje-fe-nomenet; detta bestreds dock av en
annan botanist, Schleiermacher, i
Biologis c hes Centralblatt, ur vilket vi hämta
följande:
"Purkinjes fenomen kallar man det
fenomen, att föremål som äro röda
eller orangefärgade i skymningsljus
förefalla blå och gröna. Det har dock
iakttagits att detta fenomen icke inträffar
i Fovea centralis. Om därför bitar av
orangerött papper eller orangeröda
blommor ses mot en grön eller blå
bakgrund så komma de som synas i rak
linje (och vilkas bild följaktligen faller
på fovea) att synas ljusare och livligare
i färg än sådana som ses snett och vilka
förefalla brunröda mot den
jämförelsevis ljusa bakgrunden. När blicken går
från ett av de orangefärgade
föremålen till ett annat kommer det senare
att bli ljusare, eftersom det nu. syns i
linje för direkt seende. Så länge
blicken icke förändras komma föremålen
som uppfångas av fovea centralis att
synas ljusa, medan de andra förefalla
mörka. Men detta fenomen kan icke,
enligt min mening, beskrivas såsom en
blixt, vilket Elisabeth Linné gjorde.
"Det fenomen jag observerade var
helt olika - nämligen ett momentant
klarnande eller vitnande, som kom till
synes i några av vallmoblommorna, när
blicken hastigt flyttades horisontellt pä
en höjd av 20 till 40 cm. över
blommorna, vilka voro på omkring 2 meters
avstånd. När blicken fästes på någon
enstaka blomma upphörde fenomenet. Jag
kunde iakttaga samma fenomen något
senare, när jag i skymningen
betraktade en orangeröd pappersremsa mot en
blå bakgrund, och jag övertygade mig
då att mitt första intryck var riktigt."
Det intresse som väcktes genom
Elisabeth Linnés iakttagelse av blixtarna
från den indianska krassans
orangefärgade blommor, föranledde en mängd
iakttagare att söka samma fenomen på
andra blommor, och man har gjort
liknande iakttagelser på eldsliljor, heliantos,
tropeolum och andra. Fries iakttog
sådana blixtar från de orientaliska
vallmoblommorna och Göthe, som var
ivrig botanist, hade sett samma sak hos
flera blommor.
Heinz Welten har i ett nummer av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
