- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
268

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

VETENSKAPEN OCH LIVET

Man förstår att det är i halvvarvet
kring solen som kometsvansarna
utvecklas präktigast, så att de såsom på 1843
års komet äro nästan 300 millioner
kilometer långa (dubbla avståndet mellan
jorden och solen) och sträcka sig över
himlavalvet som en lysande båge på 30
grader.

Man förstår också varför kometernas

oss solen) utbreda sig nu majestätiskt
de långa svansarna, upprörda av
solvärmen och de negativt laddade
elektriska partiklar som stötas ut från
solen. Då inträffa omstörtningar av alla
slag i kärnan och* sprida sig i fjärran;
elektriciteten kommer helt visst med
liksom vid vulkanutbrott och framkallar
plötsliga förändringar och färgskift-

>CV

X-\ : %

V V

\x;

\V\

spektrum oftast karaktäriseras av tre
band (fig. 8 och 9), desamma som
uppstå av kol föreningar: kolväten, koloxid,
när en elektrisk gnista slår över i dessa
gaser. Därtill kommer cyanbandet i
ultraviolett. Detta var anledningen till
att vi verkligen kände allvarliga
farhågor när jorden 1910 passerade den
hal-leyska kometsvansen for att vår
atmosfär skulle förgiftas med koloxid
eller cyanväte. .

Men låt oss fortsätta vår resa på
kometkärnan sedan vi gjort turen kring
solen; på långt.håll framför vår bana
(och icke bakom såsom då vi närmade

ningar i svansens ljus. Kärnan är säte
för explosioner, om vilkas styrka våra
vulkaner endast kunna giva en svag
bild, ty då kärnans massa är mycket
liten övervinna de eruptiva krafterna
lätt dess attraktion. De kunna därför
bringa kärnan att explodera och
spränga den i stycken i form av meteorer.
Dessa stycken bilda sekundära kometer
(Bielas komet 1872) eller giva upphov
till egendomliga förändringar i
kometsvansen (Rördams komet 1893 - fig. 13
och 14). Men dessa förändringar som
äro särdeles anmärkningsvärda i
Moré-houses komet (1908- Fig. 15, 16, 17)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1921/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free