- Project Runeberg -  Vett och ovett /
17

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptäckten att större delen af lönen går åt att ränta de
gamla akademiskulderna, och man börjar umgås med de
vildaste önskningar om att en gång i lifvet kunna äta
sig mätt, utan att i sitt inre känna det såsom ett svek
mot kreditorerna.

Man är 50 år, har tittat sig vindögd på jemnåriga,
dekorerade vänner och begråter sitt eget tomma
frackuppslag, der en stor fläck af »Cederlunds bästa» intager
den kungliga nådens plats. Och så får man en liten kär
vase eller svärdstrissa eller, när vår och landets herre
rigtigt skall slå på stort, en allra som sötaste nordstjerna,
och då står den gamle gossen der precis i samma
predikament som då han fick sin första jacka för 46 år
sedan: en »riddare» får icke allt för mycket väta ner sig
med drufvans safter, inte mera klifva på de radikala
frasernas staket och inte tumla om i folkopinionens rinnande
sandhögar. Han får inte ens umgås med de missnöjde
och olycklige i landet, ty deras bittra tårar kunde så lätt
sätta rostfläckar på det granna vedermälet.

Man blir 60 år och gör konkurs för att i fred och
ro få njuta af pensionen, men då komma gikten,
ålderdomskrämporna och bekymret för barnen, som finna det
så olycksaligt proppfullt före sig på alla möjliga »aktade
banor», äro för dumma att bryta sig fram genom egen
kraft och för högfärdiga att bli skomakare och
»skurhjelpen».

Och när man ser tillbaka på ett sådant lif och har
den ringaste gnista af sympati för sitt eget jag, så kan
man inte underlåta att dra en liten suck och pusta fram
ett hjertligt och upprigtigt: »Fy tusan!»

Det finnes ett undantag, bara ett, men ett lysande
sådant, och det är den dagen då ynglingen blir student.
Då är allt lust och gamman. Den lekamliga
tandvexlingen har lyckligen försiggått och den andliga ännu icke
börjat. I olympiskt lugn ligger man och suger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free