- Project Runeberg -  Vett och ovett /
131

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En bestämd olikhet finnes likväl emellan älskaren
och luftskepparen, och det är, att då sidentyget håller
den senare uppe i skyn, kommer det vanligen med sitt
appendix af spetsar och band den förre att något sjunka
från sin himmel.

Luften i stora städer är ofta förskämd. men på
Mosebacke variété var den förr ofta oförskämd.

I luften kan man bygga vackra slott och göra
stiliga anläggningar, som kallas för ’chateau d’Espagne’. Der
är godt om utrymme. Der har skräddaren Palm en stor
socialdemokratisk stat, der ha gamla, fattiga mamseller
godt om älskare, der ha små kontorister sina
grosshandelskontor och skolpojkarna sina biskopsstolar. Der har
också jag en Smålandspost, som kommer ut två gånger
om dagen i 10-spaltigt format utan några dumheter i,
och som räknar 100,000 fasta prenumeranter, förutom alla
lösnummerköpare på månen och de andra himlakropparna.

Elden tjenar att tända cigarrer och gjuta kanoner
vid samt mycket annat dessutom. De eldigaste föremål,
naturvetenskapen känner, äro Ætna, Vesuvius, Victor Hugos
fantasi och Magda Dolckes hjerta; de eldfängdaste: gamla
teatrar och gamla guvernanter; de mest eldfasta: småländsk
lera och procentarehjertan. Sina papper, kappsäckar och
stöflar kan man brandförsäkra. men inte sitt hjerta och
sitt förstånd. Elden frän nattlampan är mild och
behaglig, men elden från nutidens kanoner störande för
nerverna, ja, rent af ohelsosam.

»Vestas eld» skulle hos de gamle romarne evigt brinna
och aldrig slockna å en antik spis, som kallades för
»altare». Köksorna vid detta slags etablissement kallades
»Vestas prestinnor», försågos med ett passande antal
Jönköpings säkerhetständstickor, skulle noga vakta på elden
och högtidligt svära att alltid förblifva »jungfrur». Lät
någon af dem kalla sig mamsell eller gick med hatt på
gatan, var det derför tvärt slut med engagemanget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free