- Project Runeberg -  Vett och ovett /
174

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammetsbesättning och en beundrande notarie i helgdagsmin och hvit
väst vid sidan.

Och notarien vände notbladen, och fröken spelade
Adams julsång, och notarien suckade, och fröken rodnade,
och notariens fingrar darrade, och frökens ögon blefvo
fuktiga, och till slut sågo de ut båda två som om de
hållit på att få annandagsfrossan.

»Hvarför tala de inte om, att de älska hvarandra,
de dumma barnen?» sa’ julens engel.

»Derför att han inte har så att han kan köpa tolf
pund smör om året, valnötsmöbler, trymåer och en
sidenklädning hvar tredje månad; se det der är min
specialitet», grinade Asmodeus.

Men julens engel visste, att notarien i den hvita västen
mycket väl kunde både föda och kläda den lilla fröken
i den bruna atlastuniquen, om de hade rimliga anspråk
på lifvet, och så flägtade han med sin hvita vinge på
de två och försökte flägta in i deras hjertan, att de skulle
ge hvarandra till julklapp offret af alla sina fördomar om
valnötmöbler och trymåer och svart siden och kulört
siden och kalas och sommarnöjen, och en stund såg det
verkligen ut som om han hade lyckats, men då hviskade
Asmodeus: »Hvad skulle Peterssons och Jönssons och
Anderssons tycka?» och så ljöd det i detsamma en
skärande disonnans från pianot, och mamma sa’:

»Usch så rysligt falskt! söta Ebba.»

Och Ebbas hjerta sade detsamma, men inte om
Adams julsång.

Då svepte julens engel in sina vingar i
vaxduksfordralet och började sparka på sig sina
guttaperkagaloscher, men Asmodeus var barfota, ty han hade en sådan
underlig bockfot, att en passande stöfvel till den var
något lika otänkbart som ett antagligt härordningsförslag
i Sverige.

Och så traskade de åstad till den rike fabrikören

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free