Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Men oaktadt Viborg var en betydande handelsstad och ett
viktigt centrum för den medeltida kulturen, hade det dock sin
största betydelse såsom det svenska rikets och den västerländska
kristenhetens yttersta förpost mot österns barbarer. Just emedan
det låg „i gapet på fienderna" och ständigt måste försvaras, hade
dess höfdingar större handlingsfrihet, än kanhända andra svenska
slottsherrar. De måste utan att afvakta råd och hjälp från
konungen och riket städse vara beredda att reda sig på egen
hand. Deras slott, deras stad, deras land utgjorde ett helt för
sig inom Sveriges rike, snarlikt västerländernas forna
markgref-skap. På deras vaksamhet och tapperhet berodde i väsentlig
mån rikets säkerhet, katolicismens välfärd och världshandelns
trygghet.
De viborgska höfdingarna hade härvid en dubbel uppgift
sig förelagd, nämligen att med svärdet i hand försvara sin borg
och sitt land äfvensom att genom underhandlingar och fredsmöten
afvända den ständigt hotande krigsfaran. Och i hvartdera fallet
fingo borgarne såsom sannskyldiga vasaller med sin höfding dela
ondt och ljuft. Det ålåg tvifvelsutan borgerskapet att vid
inbrytande ofred deltaga i stadens och borgens försvar. För det
ändamålet hade staden troligen ock sitt eget vapenförråd,
bestående af bössor, hillebarder, pansar och hjälmar, hvilka persedlar,
jämte krut och lod, åtminstone redan 1640 nämnas såsom
förvarade i „rådsens torn". Så snart larmklockan ljöd från vakttornet
vid rådhuset uppe på berget, skulle en hvar göra sig redo till
strid för hus och härd. Men å andra sidan fingo ock stadens
vidtbereste och språkkunnige köpmän tjäna såsom
slottshöfdin-gens sändebud och underhandlare, då det gällde att återställa
freden emellan honom och fienden.
Vi skola kasta en blick också på dessa förhållanden i Viborgs
medeltida lif, hvilka tydligare än allt annat ådagalägga huru
slottet och staden, trots allt, fortfarande utgjorde ett helt, hade
ett gemensamt lif att lefva — i krig såväl som i fred. Vi vilja
dock ej här tala om de härnadståg en Sten Bjelke, en Karl
Knutsson, en Erik Axelsson, en Knut Posse, med Viborg såsom
utgångspunkt, företogo in i fiendeland. De höra ej i egentlig
mening stadens historia till. Men vi måste i korthet skildra
förloppet af de tre stora belägringar Viborg under denna period
fick vidkännas af sina och rikets yttre fiender, därvid dock
inskränkande oss till framställandet af händelsernas gång för så
vidt de berörde själfva staden, utan närmare redogörande af de
Viborgs militära
botydolse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
