- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
161

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLOTTSBEFALLNINGSMÄNNEN UNDER GUSTAF I OCH ERIK XIV. 161

des, var en gammal krigare i Nils Grabbes stil, som ocks& helst
„gjorde allt efter sitt eget sinne". ]) För afsteg fr&n den
nya ordningen gjorde sig ock hans närmaste efterföljare kända:
den håle rysstolken Bertil Jöransson (Mjöhund, 1565 —1567),
som spelade under ett täcke med borgarne och lät dem
ostraffadt bryta mot förbudet att utföra svenskt mynt, den gamla
amiralen Hans Larsson (Björnram, 1568—1571), som utan lof
och tillstånd tillegnade sig kronans skattegods, och den
hänsynslöse och egennyttige krigaren Anders Nilsson (Sabelfana,
1567—1576), hvilken betraktade slottsbefallningen såsom ett
commune bonum för sig och sin släkt, satte sin måg till
underfogde, sin svåger till vallskrifvare, sin syster till fateburshustru
och lät dem sköta om slottet, medan han själf låg mest i staden
eller på Talis 2).

Sådana voro de första Vasakonungarnas ståthållare på
Viborg. Egenmäktiga och själfrådiga följde de order endast då de
voro tvungna därtill eller det eljes öfverensstämde med deras
intressen. De befunno sig ännu så att säga på ett mellanstadium
mellan medeltidens höfvitsmän och senare tiders landshöfdingar.
Men tingens nya ordning visade sig just däri, att de dock förr
eller senare fingo erfara, att de hade en öfverman, hvars vilja
måste respekteras. Nils Grabbe, som ej kunde lägga band på
sina krigiska instinkter, afsattes trots sina stora förtjänster utan
vidare af Gustaf Vasa 3). Nils Månsson delade samma öde för
det stora „slampamp" han fört uppå slottet och då de i hans
gömmor funna kvittenserna vittnade om hans olofiiga handel med

’) Konungens bref till Jakob Henrikson "/» 1565. „Men efter I icke hafver
rättat er efter vår befallning, utan så uti detta som eljest gjort efter edert eget
sinne". Efter Hästeskos afgång uppdrogs befallningen öfver Viborg först åt Nils
Boije, som därpå fick fullmakt "/» 1505 A. H. X. 63. Om Boije öfver hufvud alls
tillträdde befattningen, måste han endast en kort tid hafva varit befallningsman, enär
Bertil Jöransson redovisar för året 1565—66.

*) Anders Nilsson hade redan 1567 blifvit befallningsman och redovisade för
slottet 1568—1575. Anda till Björnrams död 1571 var han dock blott
underbefall-ningsman. 1571 utnämndes han till ståthållare, i hvilken egenskap han ock senare
flera gånger nämnes. I en "/, 1576 dagteeknad skrifvelse anklagas han af Bertil
Jöransson Mjöhund och finske Per Larsson för sin dåliga förvaltning. F. 8. A.
Klagomål emot fogdar. Att konungen slutligen ansåg sig böra taga honom under
upptuktelse, synes framgå däraf, att hans förläningar och underhåll efter K. M:s
befallning 1580 voro ,anhållna i kvarstad".

*) A. H. I, 133. Gustaf I:s bref till Måns Nilsson och Göstaf Fincke "/, 1545.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free