Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADENS UTVECKLING UNDER 1500-TALET.
243
som att offra åt källan på Slottsholmen vid gamla Viborg, och
försäkrade med öfvertygelse att Juusten och Agrikola, af hvilka
den ene i Viborg sett dagens ljus och den andre därstädes fått
sin graf, lämnat efter sig verk, som för stadens framtida
utveckling och bestånd betydde vida mera än alla moderna bastioner
och „ västvartsegl are ".
Sådant och mycket mer skulle man helt visst kunnat få se
och höra under en promenad i Viborg för tre hundra år tillbaka.
Men man skulle ock fått höra en bitter veklagan öfver alla
mänskliga beräkningars vansklighet. Trots sina nya vallar, sina
egna utrikes gående fartyg och sina luterska gudstjänster, hade
staden dock ej — klagade man — gjort några synnerliga
framsteg, åtminstone ej sådana som man föreställt sig att den bort
kunna göra på den grund kung Gösta salig i åminnelse så
väl-viseligen lagt. De ständiga eldsvådorna grusade inom ett
ögonblick resultatet af årtiondens arbete och flit, och de oafbrutna
krigen gjorde tillvaron nästan lika osäker som under
medeltiden. Detta verkade hämmande på all utveckling, och man
måste tyvärr tillstå, att det vid sekelslutet i många afseenden
stod sämre till med sakerna i Viborg än under kung Gustafs och
kung Eriks tider. Men man fick dock lof att resignera. En
viborgare var ju ej blott en medborgare i en stor handelsstad,
och en medlem af en kristen församling; han var ock en boren
gränsvakt för riket — och det var för honom omöjligt att
samtidigt kunna fylla alla dessa uppgifter, utan att hans arbete
på något håll skulle lida.
Krigsfaran var väl icke mera så oberäknelig och städse1
öfverhängande, som under medeltidens oroliga förhållanden, men
den var i stället, i anseende till fiendens vunna makt, så
mycket intensivare. Därför hade ju också Viborg försetts med
sina nya vallar och bastioner, dessa 1500-talets storverk, för
hvilkas åstadkommande staten och staden iklädt sig så stora
kostnader. Därför voro ock ståthållarne, i likhet med medeltidens
höfvitsmän, därjämte krigshöfdingar, förenande i sin hand både
den civila och den militära makten. Och om också bördan
af gränsförsvaret ej mera uteslutande hvilade på deras skuldror,
voro de dock ansvariga för att Viborg, i anseende till sina
försvarsanstalter, skulle när helst det gällde — kunna fylla sin
uppgift såsom Svea rikes nyckel och landets oöfvervinneliga
förmur.
Krigen ooh
belägringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
