Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIVATA STENHUS. TRÄHUS.
273
sköldar eller andra kännemärken inbrända i glasetx). Prydliga
ankarhufvuden, stundom i form af heraldiska liljor, afbröto de
höga fasadernas enformighet, p& samma gång de tjänade till att
gifva murarna fasthet. Många af husen voro enligt hanseatisk
sed försedda med höga „böningaru eller vindar och betäckta
med tak af tegel, stundom t. o. m. af koppar. Troligen pryddes
också ett och annat af dem af s. k. trappgaflar — såsom bilden
i Dahlbergs Svecia antiqva et hodierna utvisar — ehuru
förekomsten af sådana ej omtalas i handlingarna.
Äfven trähusen, hvilka ju dock utgjorde största delen af
byggnaderna i staden, voro numera, sedan tomterna blifvit
reglerade och de osymmetriska kojorna utdömda, större och prydligare
än förut. „Borgstuguloften", trähusens öfver gatan utskjutande
öfre våningar, som ännu nämnas i början af 1600-talet,
försvunno så småningom och efterträddes af altaner i
byggnadshörnen. Också i ett och annat trähus voro fönsterrutorna prydda
med egarens i glaset inbrända bomärke eller namnchiffer. Portalen
ersattes här af „byslaget", ett slags förstugukvist, och
gårdsplanen omgafs af ett värnande „pistverk", d. v. s. plank.
Gatu-eller salubodar med katthålet i dörren utgjorde i många gårdar
en appendix till hufvudbyggnaden. Genom regulariteten
utplånades de gamla gårdsnamnen. Man talade ej mera om Mattila,
Kokkila, Kultala o. s. v., utan betecknade gårdarna blott med
egarens namn. Lägga vi till byggnadssättets förbättring de
raka, stenlagda gatorna, de regelbundna kvarteren, så finna vi
till fullo, att samtiden kunde vara stolt öfver de framsteg
staden i arkitektoniskt och topografiskt afseende gjort under
mer-kantilismens tid.
Redan 1662 sade landshöfdingen Törnsköld, att Viborg
»efterhand blifvit med byggningar förbättradt" och 1681
lofor-dade själfva Dahlberg dess prydliga hus. Det får icke heller anses
såsom blott retoriska fraser, då Carstenius och Haveman mot
slutet af seklet prisade stadens sköna och lysande byggnader,
dess gators ordning och snygghet. Bedömda efter den tidens
måttstock inneburo deras ord full sanning. „Likasom de
offentliga byggnaderna" — säger Haveman — „förtjäna det bästa
vitsord för sin skönhet, så bidraga också de enskilda husen
’) Vapenrutor i fönstren nämnas åtminstone hos Antoni Borehardt och
Abraham Thauvonius, inbrändt bomärke hos Lars Nilsson.
Trähu».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
