Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trohetseden åt tsaren. 4&r>
Med den „nåd" som i kapitulationen tillförsäkrats
köpmännen, handtverkare och andra stadsboar, hade nämligen afsetts,
att de skulle f& bli vid sina hus och sin egendom. Men i
stället gjorde segrarne anspr&k p& att de utan vidare skulle
erkänna sig vara skilda från sin förra öfverhet; och ingen fanns,
som vågade protestera häremot. Rådet var decimeradt.
Justitieborgmästaren Thesleff hade aflidit under belägringen och blifvit
begrafven i klosterkyrkan, enär man för det kontinuerliga
skjutandet ej mera vågade sig in i domkyrkan. Den andra
borgmästaren Brotterus bar redan dödens frö i sin kropp och hade,
äfven han, innan året nått sitt slut, skattat åt förgängelsen.
Sålunda försvagadt kunde rådet ej annat än foga sig i
förhållandena. Det måste, på befallning, låta kungöra i kyrkan, att
samtliga stadens invånare efter aftonsången den fjärde söndagen
trinitatis skulle infinna sig i klosterkyrkan för att aflägga
trohetsed åt tsaren. Måhända fruktande svåra påföljder, i händelse
befallningen icke skulle strikte efterkommas, vakade det ock
noga öfver att ingen fick undandraga sig. I kyrkan mottogs
eden af en öfverste von Treiden; de sjuke fingo svärja hemma,
på sina sotsängar, eller ock gafs dem uppskof, tills de
tillfrisknade. Emellertid funnos flera, som af samvetsskäl ej ansågo sig
kunna begå eden, innan staden formligen blifvit af svenska
kronan afträdd och invånarne dymedelst frisagda från sin
trohetsplikt gentemot densamma. Men sådana skrupler togos ej i öronen.
„Alla måste däran.–Gud, som hvars och ens hjärta känner", —
heter det i skollärarnes klagoskrifvelse till svenska regeringen —
„han vet bäst, hvad anfäktning vi då voro underkastade, då vi så
blefvo tvungna till eds.–Gud låte ingen kristen råka ut för
sådan nöd, som vi då voro stadda uti" *). Ej heller tilläts någon
gingo de föret i en hop, som friskast voro, sedan de gamle, af hvilka de nfigra visste
nämna, dem man vet vara 70 år och däröfver,’ men orkade knappast fortkomma
och torde, som de förmente, dessmedelst under vägen blifva nedergjorde, och måste
mödrarna själfva sina barn bära och fortsläpa, emedan alla pigor förr voro dem
fråntagna". — Emellertid hafva vi ej ur handlingarna funnit, att någon af det
egentliga borgerskapet blifvit bortförd. Dock påstod senare tullskrifvaren Isak Beijer,
att han med sin moder, Margareta Rudolf, blifvit förd i fångenskap till Tobolsk,
därifrån de återkommo föret 1723. Men äfven beträffande dem finnes en annan
uppgift, som skulle häntyda på att de icke blifvit bortförda, utan af armod afvikit
orten och begifvit sig till Ryssland. — Möjligt är dock, att en och annan borgare
verkligen blifvit bortförd, ehuru sådant numera icke ur för handen varande källor
kan med säkerhet bevisas.
’) Lähteitä ison vihan historiaan, sid. 151—154.
Trohetseden,
åt tsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
