Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de första residenshusen.
499
Näst efter kyrkorna tilldrog sig rådhuset den största
uppmärksamheten från borgerskapets sida. Tyvärr var det i likhet med
domkyrkan i sådant skick, att man insåg omöjligheten att med
då till buds stående medel uppbygga det ånyo. En bomb hade
t. o. m. sprängt järndörren för källaren, där stadens arkiv
förvarades, hvilket af fienden vid dess intåg till en del
»distraherades". Man nöjde sig blott med att till en början
iordningställa de för magistraten nödvändigaste rummen. Ånnu 1785
stodo alla de öfriga lokalerna i den stora byggnaden öde, utan
fönster och dörrar, i samma tillstånd som de voro efter
belägringen 1). Några rum fingo ock tjänstgöra såsom
borgmästar-kvarter — här bodde en tid borgmästaren Reinecke — och
såsom tysk kyrka. Härjadt af eldon 1738 och 1793 blef huset
alltmera bofälligt och inreddes slutligen — efter det nya
stadshusets färdigblifvande — till gästgifveri2). 1804 synes fråga
varit om dess försäljande, ehuru planerna sedan icke realiserades,
och huset sålunda förblef i stadens ego.
Ett hus, som, ehuru det egentligen var ett privathus, under
större delen af den period vi nu skildra kom att intaga plats
bland de offentliga byggnaderna i staden, var det gamla
stenhus i hörnet af Katarina- och Biskopsgatorna, hvilket nu
innehafves af familjen Rothe. Såsom förut är nämndt, tillhörde det
vid slutet af svenska tiden borgmästaren Fremling, men hade under
belägringen öfvergifvits af hans arfvingar. Efter kapitulationen
slog sig öfverkommendanten Tschernischeff utan vidare ned i
de välmöblerade rummen, från hvilkas väggar de gamla
familjeuppgift är felaktig, lider intet tvifvel, ty finska församlingen hade ju innehaft
klosterkyrkan redan under 1000-talet och veterligen ej blifvit densamma efter eröfringen
171U beröfvad. — Under den tid då båda församlingarna gemensamt begagnade
kyrkan, hade den svenska församlingen för sin enskilda räkning låtit från
Stockholm hämta trenne metallklockor, den sista år 1760. Efter det denna församling
sedan i förening med den tyska uppfört åt sig en ny kyrka, Petri-Pauli kyrkan,
återtog den från klosterkyrkan sin kyrkoskrud, men ljuskronor, orgelverk och en
klocka, „den finnarne i S:t Petersburg sig tillbytt för malmen af ofvannämnda
trenne klockor", hvilka förstördes vid vådeiden 1793, vägrade finska församlingen
utlämna. I anledning häraf väckte svenska församlingen genast åtal, men processen
nedlades sedan och hvilade, ända tills finska kyrkans föreståndare A. Tikkanen
vägrade att låta svenska församlingen använda bemälda klocka vid likringning 1813,
„då herr Niklas Jænisch begrofs". — Orgeln, ll-stiimmig, kostade 700 rub.
’) Berchs förut omnämnda dagbok.
’) På 1797 års karta „rop<>ACKaH iiocrota". Kan ock betyda inkvarteringsställe".
Rådhuset.
Dot första
residenshnset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
