Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
RYSKA TIDEN.
& C:o, som under de goda tiderna på 1790-talet ansåg sig kunna
lofva i arrende 31,000 rubel, förutom 1,000 rubel till ryska och
1,000 till svenska kyrkornas uppbyggande *), samt sist och
slutligen 1804 åt en petrosavodsk köpman Jaischnikoff, som medan
åtgången beräknades till något öfver 20,000 kannor, erlade 23,750
rubel, förutom ofvannämnda bidrag till kyrkorna och lika mycket
åt de fattiga. I början fingo förpaktarne inrätta så många
krogar de ville, men senare bestämdes deras antal till 18.
Närmare än 3 mil från staden skulle inga krogar få finnas,
värdshus. I sammanhang med frågan om krögeriet, må här slutligen
nämnas att gästgifveri- och värdshusförhållandena nu ändtligen
skredo ett steg framåt i Viborg. I periodens början ville väl
ännu inga andra än på obestånd komna handtverkare befatta sig
med sådana inrättningar, hvarvid då också alltid krögeriet var
hufvudsaken. Så var ock förhållandet med det af ryssen Popoff
etablerade gästgifveriet i S:t Petersburgska förstaden. 1760 hade
Hulphers kvarter hos en skräddare, som tillika höll källare, och
man berättade honom, att „här i staden vore svårt om kvarter,
ty här i orterna äro inga gästgifvaregård ar". Kvarteret fick
han betala med 1 rubel 24 kop., ungefär 15 daler k:mt, för en
natt, hvilket han tyckte vara nog dyrt, då han intet särdeles
förtärt. Det enda offentliga ställe, där stadens borgare kunde
samlas för att vid ett glas diskutera dagens frågor, var
„vinkällaren i posthuset".
Men 1770 bestämdes genom en ukas, att i staden skulle
finnas tvenne första klassens värdshus, som kunde erbjuda gästerna
förutom nattläger, spirituösa, kaffe, te, chokolad och tobak. I
förstäderna skulle likaså inrättas två eller tre värdshus af andra
och tredje klassen för anspråkslösare resande2). Sedan
stadsordningen införts, skulle dessa värdshus få hållas endast af tredje
gillets köpmän. Värdarna förbjödos på det strängaste att
emottaga folk af lägre stånd, bönder, soldater, herrskapsbetjänter och
’) Lundh anlade ett stort brännvinsbränneri i Rokkala, det enda i länet
förutom ett i Kivinebb, som tillhörde’ grefliga släkten Soltikoff. — Till en början
betalte Lundh blott 19,600 rubel i årligt arrende och 500 rubel till tyska
kyrkobyggnaden, men åtog sig 1794 ofvannämnda förhöjda arrende. Han var
brännvinsför-paktare i 12 år.
") Senare infördt* l:sta klassens värdshus också i förstäderna, i det Joh.
Herzog 1794 etablerade ett sådant i S:t Petersburgska och Joh. Motti ett dylikt i
Viborgska förstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
