- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
19

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRT ÄLSKADE HEM. 19

Trefaldt lycklig den, som eger ett sådant
hem !

«De tre stora grundvilkoren för lifvets lycka
äro: något att göra, något att älska, något att
hoppas.” De blifva alla uppfylda i hemmet. Der
finnes mycket att göra, en rikedom på kärlek,
och hoppet mätes på samma sätt.

’"Hvari består jordisk lycka?” frågar den djup-
sinnige Rudin. ’’Icke uti att hafva mycket, utan
uti att verkligen kunna zy2ta hvad man har; och
njuter man då mycket af det lilla man har, så är
ju i sjelfva verket detta lilla mera än en annans
myckna goda, hvaraf han föga eller intet förmår
njuta. Men njutningen af mitt goda beror vä-
sentligen på, att jag är förnöjd med hvad jag har,
och således består vinningen eller förökandet af
mitt goda egentligen uti att blifva allt mer och
mer förnöjd uti mitt hjerta. Och härtill är nu en
sann gudaktighet det säkraste medlet. Ty denna
rigtar min blick till det öfverjordiska, låter följakt-
ligen det, som jag på jorden eger, synas mig af
jemförelsevis ringa vigt, bjuder mig derför att
gerna nöjas med litet, ja det minsta, och lånar
dessutom åt det minsta ett stort, oändligt värde,
emedan gudaktigheten lär mig att anse allt såsom
den himmelske Fadrens gåfvor, af hvilka han för-
länar mig just så mycket, som jag för mitt eviga
bästa kan tåla vid att ega. Så dödar gudaktig-
heten i sjelfva födelsen allt otidigt begär till vin-
ning, förstoring och utvidgning och gör mig lugn
och lycklig i den-ställning jag innehar.” I hem-
met skola vi lära oss denna stora lexa för lifvet.
Napoleon den förste sade: Hade Ni ock en själ,
brinnande som Etnas verkstad, om Ni eger en
färffentmor, en hustru; barn, Ni behöfver ej
frukta ledsnadens qval. Den känsla, hvarigenom
vi njuta af naturen, af fäderneslandet, af de men-
niskor, som omgifva oss, se der den enda källan
till jordlifvets sanna, oskyldiga nöjen, vid hvilka
man aldrig ledsnar och som ingenting kan ersät-
ta.” "Knäpp händerna med ett lyckligt och gladt
tack i ditt hjerta vid tanken på hvilken gåfva du
fick, när den himmelske Fadern gaf dig ett hem.

Äktenskapet är en helig stiftelse. Den är både
äldre och aktningsvärdare än någon annan jordisk
inrättning. I tidens morgon såg Gud, att det
icke var godt, att mannen var allena, och så skic-
kade Han qvinnan hit ned såsom den första jul-
klapp jorden visste af. Runeberg sjunger:

Ej fins en glädje på jorden vid
Som kunde den fröjd uppväga,
Ett hjerta känner, som all sin tid
Ett annat hjerta får ega.

När tvänne, att blifva ett,

I kärlek smälta tillsamman,

Rent, oförfalskadt, på guldets sätt,
Som smälter i klara flamman,

Se, då är glädje och gamman.

Gud sjelf han skådar med välbehag
En sådan frid och förening;

Han bjuder den i sin helga lag,
Den är hans vilia och mening.

Och derför låter han ock ur den

En rik välsignelse flöda

För jordens slägter, som blomstra än,
När vi gått bort till de döda,

För himlen en brodd och gröda.

I samma mån som äktenskapet i samhället hål-
les i helgd, stå dess grundvalar fasta och orubb-
liga. De talrika äktenskapsskilsmessorna, de
slappa lagarne för sådana fall, äro bland vår tids
mest oroväckande tecken. Den som lossar på
äktenskapets heliga förbindelser, han afhugger
med hjertlös hand de band, som hålla sambhälls-
byggnaden tillsammans. Man gycklar med Chi-
cago och Indiana för deras äktenskapsskilsmes-

sors skull. Det säges, att en äktenskapsskilnad
kan fegarrrum i på tiol minuter i den stora

verldsstaden vid Michigans strand. Endasti ett
fall är skilsmessa loflig. Äfven då är hon en för-
skräcklig sak. Lemna åt den sämre parten att
skilja sig från den bättre. Den bättre skiljer sig
icke, ty den har ett kall, så länge den icke blifver
förvisad.”

Nu för tiden är man nästan rädd för att gifta
sig. Äktenskapet skulle alltid vara en kärleks-
affär. "Äktenskap stiftas i himmelen.” Men
huru ofta blir det icke en handels- eller beqväm-
lighetsaffär i stället. Den unga qvinnan vill en-
dast hafva ett beqvämt och rikt hem. Får hon
det, så må en gammal ungkarl gerna räknas med
på köpet. Ofta vågar en ung man ej fria, eme-
dan han ej kan uppfylla de ekonomiska fordrin-
gar, hvilka ställas på en ung man, som är äkten-
skapskandidat. Så uppskjutes bo-sättning, till
dess "mannen är för gammal och qvinnan för
misslynt, för att kunna älska och blifva lyckliga
på allvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free