Hej, skojarmor som lunkar genom värdshusallén!
Kom hit till fönsterkanten
och tag den vita slanten.
Gå, sök mig upp en flicka som sitter helt allen
i huset där på kullen under hundstjärnans sken.
Om hon lyfter sina ögon och det blänker till med fart,
så att kammaren den mörka
blir lik en pingstdagskörka,
så bländas ej, o käring, utan gör ditt är'nde klart
och hälsa kärt från vän och säg, att han mår rart.
Om hon ler med ett par läppar som ser smäktande ut,
likt två röda blomstergrenar
dem himlen regn förmenar,
så säg: Nu faller daggen och hettans tid är slut,
och din vän står sval om munnen i blåsten vid din knut.
