Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Påkens och Huggtandens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu resonerade naturligtvis inte Buck så där klart
och tydligt. Han var helt enkelt lämplig för sitt nya
liv och fogade sig omedelbart efter dess fordringar.
Under hela sitt föregående liv hade han aldrig givit
vika i en strid, vad den än hade gällt. Men mannen
i röda tröjan hade med sin påk trumfat i honom en
mera primitiv ovh fundamental lag. Som civiliserad
hund skulle han ha kunnat offra sitt liv för en
moralisk skyldighet, till exempel för att försvara domaren
Millers ridpiska, men att han nu var stadd på
fullständigt återtåg från civilisationen dokumenterades
just genom hans förmåga att kunna vända ryggen åt
en moralisk skyldighet för att rädda sitt eget skinn.
Han stal icke därför att det gjorde honom ett nöje
att stjäla, utan för att tillfredsställa sin mages krav.
Och han stal icke öppet, utan listigt och i hemlighet,
därför att han hade respekt för andras påkar och
tänder. Med ett ord — han gjorde det han gjorde därför
att det var lättare att göra det än att låta bli.
Hans utveckling — eller kanske rättare
tillbakagång — gick mycket hastigt. Hans muskler blevo
hårda som järn och han blev känslolös för all vanlig
smärta. Och han blev ekonomisk såväl till det inre
som det yttre. Han kunde äta vad som helst, hur
vedervärdigt och osmältbart det än var, och sedan
han hade fått det i sig, drog hans magsaft ut ända till
sista grand av näring ur det förtärda ämnet, varefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
