Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var den i djurskinn klädda »vilden», och med
den kom oro och strid.
Med undran och förakt kände björnen vildens
första flintspetsade pilar genomtränga sin hud, och
med samma känsla slog han med ramen undan hans
trubbiga spjut.
Men tiden gick, och allt djupare trängde pilspets
och spjut in i den starkes kropp, tills det träffade hans
oförfärade hjärta.
Då blef allvar i vildens och björnens strider.
Vallhalls gudar hade byggt sin Asgård, och
därifrån äggade de den modige och stridbare vilde
mannen till mandom, mod och tapperhet. Sände den
gudaborna »sagan», som vid kvällseldens sken
förtäljde om de tappres bedrifter.
Alltmer modig och tapper, anföll den numera
bofaste mannen skogarnes konung, äggad af »sagan»,
själftillit och äfven försvar, ty under tidernas lopp
hade han öfvervunnit den största af skogarnes
innebyggare uroxen, och gjort honom till sin lydige
och värdefulle tjänare. Hans afkomlingar betade
numera i lugn och ro omkring nybyggarens ensliga
hydda, endast störda då björnen för sitt behof
hämtade en och annan af dem.
Men alltjämt framåt! Den förre vilden hade icke
allenast blifvit en bofast man, han hade äfven blifvit
en mera stridbar man. Han byggde skepp och
trotsade hafvets vågor, utbytte sina flintspetsade
pilar och spjut mot andra af metall, och därtill hade
han fått en trogen vän och hjälpare i hunden.
Med hunden vid sin sida, som varnade för alla
faror, fruktade han icke att angripa björnen hvarhelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
