Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de täta snåren, i de mörkaste klipphålorna, och
värst af allt i hans snöhöljda vinterboning.
Emellertid hade en farlig och förr okänd fiende
tillkommit i vapensmeden, som oafbrutet arbetade
på att få eldröret (bössan) i alltmer fulländadt
skick.
Snart blef den känd i norden, och då lades spjutet
och yxan åsido, och jägaren, som han nu benämndes,
kunde på afstånd i ett ögonblick döda den
fruktade motståndaren.
Till äran af att hafva öfvervunnit skogsdrotten
sällade sig nu hatet och vinningslystnaden. Jägarnes
antal växte, och snart fann man på att i flock
omringa den björn, som man visste, hvar han hade sitt
tillhåll, då han utan förbarmande dödades.
Men icke alltid lyckades detta. Den väldige slog
sig igenom jägarkedjan och blef fri. Då sattes ett
pris på hans lif, och allt flera eftertraktade äran af
att hafva dödat honom. Många funnos som ansågo
detta för ett stort nöje.
Landets konungar och stormän deltogo i striden
mot björnarne, hvars antal så småningom förminskades,
men icke så deras lystnad efter jägarnes
värdefullaste egendom, boskapen. Björnen for ofta
vildt fram bland folkets hjordar.
Men hvad det led tvingades han längre och
längre mot norden, dit hans många förföljare hade
svårt att komma, och nybyggarne voro för fåtaliga.
Då stiftades en särskild kår af jägare och »djurskyttar»,
som upptog striden mot skogens drott. Tappra,
kloka män, hvars namn nämndes med aktning, vördnad
och beundran, försökte sin lycka, utan att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
