Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskap få sammanträffa med en björn var särdeles
liflig.
Det skedde ock rätt tidigt, redan vid mitt trettonde
år, då jag som skolgosse vistades på Helgebodafors
bruk i Eda socken, nära norska gränsen. Visst kunde
man tycka att ett järnbruk borde vara beläget i en
mera bebyggd trakt, men så var icke förhållandet.
Flera af Vermlands bruk på den tiden lågo, så att
säga, midt inne i skogen, och Helgebodafors var ett
bland dem. Till kyrkan och byggden var visserligen
kör- eller åkväg, men den var två mil lång. Endast
en bebyggd och befolkad plats fanns på den vägen, för
öfrigt var endast mörka resliga barrskogar som borttogo
all längre utsikt, och äfven på andra sidan om
bruket var långt mellan grannar, hvaraf en del bestod
af ensliga finntorp. Att björnar fanns i de stora,
vida skogarne i brukets närhet, visste alla, men
brukspatronens boskap hade, vaktade af hans präktiga
vallhund Väcktor, icke blifvit skadad, fastän man nog
märkt att björnen varit i närheten.
Ehuru jag redan då ansåg mig som jägare och
skytt, hade jag icke, trots liflig önskan, vågat mig
på ett försök till sammanträffande med björnen.
Ett anbud därtill kom dock helt oförmodadt.
Brukspatronen med familj och biträden hade blifvit
bortbjudna och afrest från hemmet, jämte min
informator, och så hade jag blifvit ensam herre, till och
med alldeles fri, ty till tröst för att jag lämnats
hemma, hade jag icke fått några läxor.
Min tid, från deras afresa på morgonen, upptogs
af hvarjehanda, men en stund efter middag kom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
