Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vermland voro dock, utan gensägelse, de där i århundraden
bosatta finnarna.
De bodde djupt inne i skogarna i enstaka
liggande små torp, och vistades där hela sin lefnad
under jämn, hård strid för sin tillvaro. De hade,
som de sade, intet annat »att ta’ af» än skogen, och
ur skogen.
Den var deras åker, från den togo de, liksom
hed-karlarne i Dalby, foder för sin boskap, och från den
togo de betydande antal af småvildt såsom harar
och fågel, men äfven större djur, björnar och älgar,
vargar, mårdar, räfvar, ekorrar, alla fingo de bidraga
till deras uppehälle. I sina otaliga bäckar, elfvar och
små sjöar fångade de uttrar och fisk.
Ibland den finska befolkningen funnos flera rätt
skickliga bössmeder, isynnerhet förstodo de att göra
finkalibrade reffelpipor, som utslungade de små s. k.
lobössekulorna med en förvånande säkerhet, och hade
de kunnat göra antändningsmekaniken eller bösslåsen
lika säkra, hade allt flera af skogarnes vilda
djur fallit, än de nu gjorde.
För att minska björnarne begagnades äfven
andra redskap än bössan. Huru långt bort i tiden,
som giller eller fallstockar funnos, veta vi icke, men
att de s. k. slagjärnen eller saxarne tillkommit
senare, därom behöfva vi icke vara ovissa. Likaså
»själfskott» genom gillrade bössor och s. k.
ryttarpistoler.
Båda dessa fångstsätt hafva funnits och begagnats
under tiden för mitt minne så ock sättet att
då björnen slagit, men ej uppätit ett hemdjur, häst
eller ko, på stället i något träd uppföra en lämplig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
