- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
28

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och gjorde oss hvarsin »gås» (smörgås), och tog fram
»potteln» (buteljen) och bjöd oss en sup. Medsamma
hörde vi att någon tog i dörren, och in kom skogs Jonas
och ville »låna hus». Han kom från skogen och skulle
ned i bygden på morgonen och uträtta med
»märkaren» (timmeruppköparen).

Visst fick Jonas låna hus hos Anders, och käringa
bad honom flytta sig intill »värmen» (spiseln) om
han frös. På gummans vänliga inbjudning, svarade
Jonas ingenting, men slog sig ned på bänken hos
Anders och mig, som ännu mumsade på hvad vi fått.
Till sin hustru, sade Anders, att hon borde bjuda
Jonas »e gås». Han är skogskarl han som vi, tillade
han. Gumman var snar att göra som hon var
ombedd.

Till mig sade hon: »stanna kvar Per, äpplena är
snart kokta, ni få ta er en rök medan ni väntar».
Så gjorde vi alla tre.

Sätt dig inåt; Jonas, sade Anders, då hans gumma
fått maten på bordet! Ja tack, sade Jonas och gjorde
så, i det han fumlade i byxfickan och framtog sin
»spegeldosa», (tobaksdosan med spegel i locket) och
tog fram en tvåa banko (3 kr) och räckte den till
Anders hustru, i det han sade, »se till att vi få oss
en »sip»!

Gumman såg villrådig ut, men Anders sade då:
stick ned penningarna, Jonas, vi få nog en sup ändå.
Nej, mor skall ha dem, sade han, och tog ej tillbaka
sin sedel.

Mycket var icke taget ur bränvinsbuteljen då
mor satte den på bordet, men icke en tår fanns
kvar däri, då vi hade ätit och började röka och prata.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free