Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men skall ni inte ha tuppen?»
»Jo, om Per vill bära den hem till gumman sin,
och du vill taga en riksdaler för den. Vi ha intet
bränvin till en sup åt dig.»
»Ja, så kan jag få en »sip» då jag kommer hem till
dig,» sade han, och tog upp en tjäder och lämnade
Per. Denne såg villrådig på mig, men då jag sade,
att han nog kunde bära den, om ej annat i handen,
ty jag ville leda Diana, tog han den.
Jonas anbud ville jag ej afslå, då grunden därtill
nog var välvilja mot oss.
Under det vi vandrade vår knaggliga stig mot
hemmet, kom jag att tänka på Jonas äfventyr med
björnen, och frågade Per, om han nämt något om
björnens storlek och sannolika ålder. Jo! Per
hade frågat honom därom, och fått till svar, att
björnen icke var stor eller »vuxen», samt att han
hade hvita hvassa tänder.
Vi talade vidare härom, och kommo till den slutsatsen,
att Jonas varit särdeles lycklig, som sluppit
undan björnen så lindrigt.
Jag undrade om Jonas verkligen trodde det var
björnens mening att gräfva ned honom i mossgropen.
»Därom språkade vi icke,» sade Per, »men i så fall
hade nog Jonas icke blifvit ensam. Hvad som fanns
kvar af älgen hade nog fått följa, ty björnen hade
nog flera bröder i lifvet, och för dem och vargarna
ville han gömma köttet. Han hade samma art i
sig som andra björnar, så göra de alltid, då de icke
förmå att äta upp hvad de kommit öfver.»
Den förmodan hade jag hört förut, och så gör
ju flera af våra djur och fåglar, men jag undrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
