- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
61

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nan både länge och väl för att för vänner och
bekanta få skryta med hans makalösa förstånd.

En annan händelse kom jag tillfälligtvis att bli
ögonvittne till. Nalle låg under pulpeten på
kontoret och sof. Bokhållaren Liljegren hade där sin
plats, men besvärades af den värme och lukt, som
utdunstade från nalle, hvarför han körde ut honom.
Nalle fogade sig villigt nog härefter, men då dörren
icke stängdes och L. satt kvar på sin plats vid
pulpeten, kom nalle snart in igen, sprang genom
kontoret och direkt in i Liljegrens rum och upp på en
soffa, hvarifrån han slog sin ena ram i Liljegrens
tvättfat, så att bitarne flögo åt alla håll, och så
tillbaka ut igen. Handlingen utfördes med en otrolig
snabbhet. Vi brusto alla i skratt, och vår
munterhet ökades, då vi varseblefvo nalle stående på
två ben med näsan alldeles intill fönstret och
blicken skarpt fäst på Liljegren, liksom han skulle
velat säga: — låt du mig vackert få vara i fred en
annan gång.

Nalle bidrog mycket till trefnaden i hemmet.
Under hvilostunder var det alltid någon, som lekte
med honom, och alltid passade han på att komma
fram på gården strax efter middag, då vi vid vackert
väder brukade sitta på verandan. Bars nu kaffet
dit, skulle nalle alltid hafva socker, hvilket åts upp
genast, hvarpå han plägade lägga sig att suga på
fotleden såsom jag förut omnämnt. För att retas
med nalle hände ibland, att någon lade hvarjehanda
ätbara saker på fotleden. Var det sockersmulor, så
mumlade han högljudt och blicken uttryckte
belåtenhet. Men om nu en eller annan kom med peppar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free