Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss; men då han kommit förbi myrstacken, stannade
han med upplyft nos, och så reste sig håret öfver
skuldrorna, och han gaf till ett kort skall. Därpå
rusade han till myrstacken och började sparka
undan snön, satte ned nosen och gaf till ännu ett
skall.
Redan vid första skallet hunden låt höra hade jag
uttagit min dubbelbössa ur hölstret och stod
skjut-färdig. Per stod redan vid min sida, och just som
han fått sin bössa i ordning, tittade björnen fram,
då vi sköto samtidigt. Hufvudet försvann in i
myrstacken, och vi laddade skyndsamt, allt under
det Liten skällde ursinnigt. Inuti idet var allt
stilla. Vi ropade våra kamrater, men ingen kom
fram. Halvar sågo vi klättra uppför en kulle, men
Anders syntes ej till.
Då vi stått och förgäfves väntat att få se
björnen komma fram igen, blef jag otålig, spände af mig
skidorna och gick till myrstacken, allt under det
Per afrådde mig därifrån, ty björnen skulle säkert
rifva ihjäl mig, om jag gick dit. Framkommen
kände jag in i hålet med skidstafven. Jag hade båda
hanarna spännda, och min högsta önskan var att
björnen skulle visa sig; men i idet var allt stilla.
Jag blef djärfvare och nedstack skidstafven allt
längre, tills jag kände björnen, hvarpå jag puffade till
honom med all kraft. Ville han nu ej ut, vore han
död.
Och död var han, ty hvar jag stack, kände jag
björnkroppen, men intet lifstecken, hvarför jag tog
tag med bådar händerna och stjälpte hela toppen af
myrstacken öfver ända, och då blef det stora hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
