- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
87

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydande antal vargar, som fått sin bane af de
fruktansvärda slag älgen kan utdela med sina
långa framben, och många äro de glupska vargar som
fått göra en luftfärd, slungade af älgtjurens
ståtliga hornkrona. Helt säkert fingo älgarna lefva ett
någorlunda fredligt lif i de mörka och djupa barrskogar,
de ödsliga mossmarker där de älska att lefva,
tills människan, vilden, uppenbarade sig.

Äfven en tid efter dennes ankomst till vårt land
var det sannolikt ganska fredligt, så länge uroxen ej
var kufvad, men efter den tiden kom svåra dagar
för älgen, och de hafva tidtals fortgått till våra
dagar. Vilden, med sina flintspetsade pilar och
spjut, hade dock icke så lätt att åtkomma älgen.
Orsakerna voro flera, ty utom de förutnämnda
skarpa sinnena är älgen alldeles särskildt skapad för de
marker han älskar att mest vistas uti. Med sin
väldiga kropp och det stora klumpiga hufvudet med
sin nedhängande mule, tjurens eller hanens ibland
nästan vidunderligt formade hornkrona, och den
korta breda halsen, jämte de långa benen ger honom
en oproportionerlig grotesk anstrykning. Då han
betraktas i den vilda skogen, synes bäst huru väl
han passar till sin omgifning. Hans långa ljusgråa
ben likna unga granars stammar, och hans brungrå
kropp skymd och beskuggad af kvistar faller
icke lätt i ögat därinne i skogsdunklet.

Det är rent af märkvärdigt, att ett djur som
ibland i boghöjd ej mycket, om ens något, understiger
två meter, och hvars längd uppgår till två à två
och en tredjedels meter, vikten ibland uppgående
ända till fyra à sex hundrade kilogram, kan vara så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vildmarks/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free