Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orka drifva så särdeles många timmar. Jag beslöt
därför att medtaga min yngsta björnhund »Finn».
Han hade varit med om älgjakt förut och stod nu,
hvilad och yster, i hundgården och sörjde öfver, att
han var instängd. »Finn» var blott mellan två och
tre år och son af älghunden »Storm». Högbent och
smärt, som han var, skulle han troligen förmå
älgarne att stanna, då han var långt snabbare än de
egentliga älghundarne. Utom »Finn» beslöt jag
också att medtaga en ung Dalby-pojke,
»Dal-Janne» kallad, som visat goda gåfvor för skogen och
sköt rätt bra. Med Janne hade vi ännu en postkarl,
och det var alldeles gifvet, att han skulle göra sitt
bästa under jakten.
Sedan jag så beslutat, begåfvo vi oss åstad.
Till i närheten af Finnbodarne kunde vi åka,
men då vi där icke hade något ställe att sätta in vår
häst, måste vi stanna vid en annan stuga, en
knapp fjärdingsväg från Finnbodarne, som
tillhörde bolaget. Där hunno vi upp Isak och hälsades
ljudligt af de två koppel stöfvare, han hade. Vi
ordnade det så, att Janne skulle stanna vid Dalheden
för att tillse vår häst, men så snart dagen grydde,
skulle han gå till Finnbodarne för att vara med oss
i skogen hela dagen, ty hästen kunde han släppa i
täppan, som fanns nära stugan.
Isak och jag tog en af de båtar, som i och för
timmerflottningen voro upplagda vid stugan, och i
denna rodde vi till Finnbodarne. Där var ännu tyst
och öde. Isak gjorde eld i spiseln, under det jag
band våra hundar och ordnade litet för dem. Därpå
satte vi oss vid brasan och undrade, hvar det blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
