Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade ni varit med i dag, hade ni haft älgen, det veta
vi nog.»
Annat än ett godt skratt hade jag icke att svara
med på karlarnes tro på min jaktlycka och sade,
att nu brydde vi oss ej älgtjuren i dag. Vi finge
rådas om den nästa morgon.
Beslutet blef då, att de, som ville och voro hågade
att fortsätta söket eller taga upp nya älgar, finge
ledighet därtill, men var någon, som ville gå med
Janne och mig och jaga hare, så var han
välkommen. Icke ett steg ville eller behöfde jag kosta på
den sårade älgen, då jag visste, att de alla voro lika
goda spanare som jag. Eljest brukade jag icke
släppa spåret efter ett såradt djur så länge
möjlighet fans, men nu voro dessa tre jägare goda nog att
göra, hvad göras kunde.
Följden af det långa samtal, de sins emellan
sedan hade, var, att de drogo af till skogs alla tre, jämte
hundarne.
Då Janne och jag drogo af uppåt berget och
svedjefallet åtföljda af min »lille Björn» och släppte
honom, vände allt Janne på bössan, han hade i
händerna, och undrade på, hur det skulle gå för honom att
skjuta med den.
»Håll du bara rätt, Janne, så stupar nog haren
och kanske du med.»
Då skrattade Janne och sade, att han nog ville
försöka. Det finge gå, huru det ville, i alla händelser
skulle vi låta älgskyttarne höra, att vi lefde.
Händelsen var den, att Janne måste utbyta den
studsare som var medtagen för älgjakten, emot
ett gammalt soldatgevär med flintlås från århund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
