Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De vitas första tid vid Musana och missionsstationens uppbyggande. Av David Mananga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
vita skulle bygga, var mycket rädd och hoppades
att på något sätt kunna skrämma bort missionärerna.
Men det lyckades honom ej. De vita lyckades
däremot övertala honom. Och sedan de givit
honom några gåvor, lovade han dem, att de skulle
få bygga på hans område. Folket, de hade med
sig från Belgiska Kongo, fick nu ta itu med att
hugga virke och forsla hem, så att de kunde börja
bygga hus. År 1910 nalkades sitt slut, och den
tid var inne, då de vita skulle fira minnet av Jesu
Kristi födelse. Ingen av landets folk visste
betydelsen av denna fest, men de förvånades mycket
över, att de vita firade den. Det slaktades en gris,
och arbetarna bjödos på mat. Även hövdingen
bjöds. Tidigt på morgonen följande dag ringde
de i en klocka och började att sjunga sånger och
tacka Gud. Jag bad mina anhöriga att få gå dit
för att se på men förbjöds strängeligen. Överallt
i byarna trodde man, att det var trolldom, som
övades, och att den, som nalkades missionärerna,
då de höllo på med sådant, ej kunde undgå att
bli förtrollad.
Det följande året (1911) kommo missionärerna
Annette och P. A. Westlind till Musana, och fader
Grahn och hans fru reste hem till sitt land. Det
var ett mycket svårt arbete att få folket att visa
vänskap. De voro alla fientliga. Detta berodde
nog mest på fruktan från folkets sida, men
hövdingarna och avgudaprästerna voro nog mest rädda
för, att de vita skulle taga ifrån dem deras gudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
