- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
41

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Aneholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Ana upplevde nu att folk blev kristna i förskräckelsen,
och att de som höll på det gamla miste livet. Det var som
om framtidens vägg brast, hon såg århundraden framåt
och visste att slaktandet icke som hon trott hade upphört
därmed att Kristus offrat sig en gång för alla.

Nu fattades endast en sten så var kyrkan färdig. Hon
ångrade nu bittert att hon hj älpt till att bygga den och skickade
iväg sitt folk med order att riva ner den under natten.

I gryningen satt hon längst inne i en av sina vikar under
ett valv av blommande rönn och väntade på att få se
sitt folk landa efter väl förrättat värv, men de kom inte.
I stället hörde hon söderifrån en klang av klockor. Det
var den första morgonmässan som ringdes in.

Hon förstod nu att hennes egna svikit henne och att
hennes tid var ute. Det var en stilla morgon, men
ensamheten kom svepande över henne som en storm och
förflyttade henne utanför tidens gräns. I soluppgången, när
hymnerna till Kristi och Guds moders ära flöt ut över
vattnet, tog hon en flintkniv och riste upp sitt liv med
den. Kniven föll ur hennes hand ner i vattnet, vågorna
sög upp blodet och förde det bort. De fem vargarna lät
inte Ana ligga där ovan jord till en syn för hånfulla
fiender och avfälliga tjänare. Ingen fann ett spår efter
henne, ty djuren hade krafsat en grop, där de gömde
benen av henne som förstått deras språk.

Där Ana farit omkring med sina vita oxar, där tågade
snart prästerna i procession med Guds moders bild för att
välsigna årsväxten.

Prästerskapet som skulle öva själavård bland det
snabb-kristnade folket kring Smalen, klagade ständigt för sin
bisp i Linköping. Denne visste sig slutligen ingen annan

4r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free