- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
77

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

måne och polstjärna om vintern. Jägarfolken hade sin
stora dag en gång om året, då de offrade åt Gud ett djur
av varje känd art och utgöt över jorden en dryck av jäst
mjölk som de gärna hade velat dricka själva, men inte
var det rätt att kalla dem djävulsdyrkare för det. Om
jorden också var svart som fan själv, så kom ju ändå från
den det bröd som bröts i skolan under tack och pris till
Gud i himmelen. På den tid då Gud blott var Israels Gud,
hade han själv mottagit offer på sitt altare i Jerusalem.

De sibiriska hedningarna påstod att deras Gud kom till
dem i skogarna och rådde dem om deras jaktfärder eller
också flammade han till som en låga, så att de förlorade
medvetandet av skräck. Men israeliternas Gud hade också
vandrat på jorden, språkat med Abraham, hållit till godo
hos honom i Mamre lund och skrämt Moses från vettet,
då han uppenbarade sig i den brinnande busken.

— Du är mer bibelkunnig än jag trodde, sade
löjtnanten när han en stund lyssnat på Värdigs ordflöde till
hedningarnas försvar. Och Värdig svarade att han nog hållit
öronen öppna och lyssnat till bibelläsningen medan han
plitade med att lära sig bokstäverna i skolsalen. Dessutom
hade han det bästa beviset på att hans leverantörer i alla
fall hade vördnad för de kristnas Gud, eftersom de gav
kredit på hans försäkran att Gud såg till att skolan kunde
betala. Emedan det hittills alltid hade skett så, hade de
fått respekt för skolans Gud och nu gällde det att se till
att de behölle den.

Löjtnanten suckade. Han skulle gärna bett von Wreech
tala med Värdig, men drog sig därför. Han som stod
föreståndaren så nära visste bäst hur svårt denne hade det
just då.

När preceptorn nästa dag väckte barnen, meddelade han

77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free