- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
82

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

Kungen åt själv med de andra, men han var mulen, talade
inte, såg inte upp från sin tallrik. En man med kappa och
kors kom då in i den sal där taffeln hölls, det var biskop
Carlsson från Västerås. Kungen märkte det, men låtsades
inte se honom. Biskopen sökte sig till den plats, där han
brukade sitta då han var befalld till taffel, men eftersom
han denna gång inte var buden, åt han intet. Han satt
där med knäppta händer och hans läppar rörde sig i bön.
von Wreech hörde i drömmen hans tysta bön: han bad att
kungens orättfärdiga vrede mot honom måtte
avvändas, ty det val av kontraktsprost i Nora som så förtörnat
kungen var riktigt. Han framhärdade och framhärdade i
bön genom hela måltiden, och till slut, plötsligt, som när
solen bryter fram, föll mörkret av kungen, han blev som
förvandlad, hans ansikte ljusnade, han höjde huvudet,
vände sig mot biskopen, hälsade honom glatt och bad
honom ta för sig.

Därmed försvann synen, von Wreech kom sedan ihåg
att den måste ha vuxit upp ur en historia om kungen och
biskopen som han hört en gång. Men han tänkte med
förkrosselse: Vi som fått nåden att kommunicera direkt med
Gud, vi som inte vill låta envåldskungen vara herre
även över våra själar, vi föreställer oss Gud som kung
Karl XI.

Eftersom så många människor skulle förfärats, om de
vetat den verkliga anledningen till att han uteblev vid
tacksägelsen för dukaterna, kunde han inte uppenbara
den. Endast Johan Stiernborg och Carl Uggla hade fått
höra hans suckar och gråt. De stödde och uppehöll sin
lärare efter förmåga, de försäkrade honom att Gud endast
prövade honom en kort tid med tomhet och torka. Johan
ville ge det bästa han ägde för att hjälpa, men hans kärlek

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free