- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
89

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Gamle Jöns Värdig tillbragte sina sista år i en egen stuga
vid Smalens västra strand. När han lämnade sin syssla
som uppsyningsman på Aneholm hade Johans svåger
baron Pendrich, som nu ägde gården, upplåtit åt honom
ett bra stycke jord, givit honom stock att bygga hus och
fähus, jämte tillstånd att ta ved i skogarna, släppa fyra
svin där och dessutom fiska i sjön. Hans efterkommande
skulle ärva dessa förmåner, med villkor att de inte bleve
talrika som sanden eller rovgiriga som gäddorna. Den dag
Värdigas inte mer kunde lämna det friherrliga hushållet
tio skäppekorgar fisk, skulle rätten tas ifrån dem, ty det
skulle betyda att de fiskat slut i Smalen, sade han.

Om vintrarna satt gubben i storstugan vid spiseln och
band på sina nät. Hustrun rörde i gröten eller raspade
med kardorna och hans barn i båda äktenskapen sysslade
med spånad eller slöjd. Man sjöng psalmer och visor för
att inte somna, men ibland fick man gubben att berätta
om allt märkligt han upplevat i sina dar. Och han talade
om löjtnantens far, han som byggt mangårdsbyggnad,
fähus och magasin, som haft så brått att få det färdigt
och inte haft förstånd på att ekekärnen till fotaträ och
furustockarna till väggarna måste torka innan man kunde
börja bygga. Och om hur arg han varit när han kom ner
till takresningen, och arbetsfolket vägrade att slå en spik
i vägg, så länge braxenleken varade. Ville Stiernborgen
att braxen skulle försvinna från sina lekplatser för evig
tid då?

— Dumt prat? Varför tror då kammarherrn att fisken
dragit sig till oss i södra ändan av sjön? Jo därför att för
väl tjuge år sen ringade di i kyrkeklockorna borta i
Norrände socken en söndag då braxenleken började där.

Folket tyckte inte så väl om den Stiernborgen, han var

89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free