- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
119

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

leken hade börjat och om fångsten blev stor, kunde inte
Värdig klara den ensam, påstod han.

Kapten gick i förväg och Värdig följde hans svarta
fotspår i den smältande snön. Han skyndade sig att hinna
fatt honom och fick se honom gå nerför stentrappan som
var infälld i nedre terrassen. Kapten måste ha varit
alldeles borta i sina tankar, eftersom han lät den långa nya
slängkappan, som Gunnel stampat och färgat, sopa över
de våta trappstegen så att den blev genomblöt en aln
uppåt. Vid trappans fot vände han sig om och lät sina
blickar fara över Aneholm. Härifrån syntes endast
takåsen och skorstenarna. Han visste att hans hustru vid
ömtåliga tillfällen brukat skicka upp Gunnel att hålla
utkik efter husets herre genom gluggarna i avsatsen på
husets branta takfall, men när han hunnit så långt ner
mot sjön, var all vakt förgäves. När Värdig hann upp sin
herre stod denne och stirrade in i den grå tjockan som
låg över sjön, men att ekan var borta det hade han inte
märkt. De vandrade på kavlabron tvärsöver Munkudden
och fann båten i Kvarn viken. Vem som haft den, behövde
de inte tveka om, ty den luktade räv och där fanns
blodspår i bottnen, men ingen av dem talade därom. De gladde
sig gemensamt åt att Christoph över påsken var hos
kapten Uggla, och de skämtade litet om vilket bryderi
Värdig haft sista påsken i Tobolsk med att skaffa salt fisk till
långfredagsmiddagen.

När de kom upp till kokhuset med den första byrån
fisk, stod frun resklädd och var mycket ivrig att komma
åstad till Hjortsberg. Han lade märke till att hon blivit
fylligare över barmen, hon hade fått lätta på snörningen
i sitt snibbliv, alldeles som när en ros skjuter undan
skärmbladen, då den slår ut. Johan bad henne ursäkta

ii 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free