- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
127

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

det varit på fru Ulrikas önskan hon börjat kasta så
kärliga blickar på honom att han glömt Brita, men han visste
också att hon just nu i detta sitt farliga läge och därtill
i väntande dagar, inte skulle våga sig på att förgifta sin
egen man. Hon räckte honom drycken och han tömde
bägaren till hälften.

Medan Gunnel stod där orörlig och väntade satt Värdig
en stund bredvid sängen. När han kände att drycken gav
en domning och stor sömnaktighet, sade han: drick av
den husbonde, den kan intet skada.

Sen måtte Johan ha somnat av en stund, ty han hade
inte märkt att Gunnel försökt att skrapa bort den röda
handen med en kniv. Samtidigt med att hon gjorde rent
hade hon vittat över den med kalk men strax lyste den
lika röd igen, och det, berättade hon sen, kunde hon ej
stå ut med. Men medan hon försiktigt skrapade bort
vittnesbördet om husbondens ångestnatt hörde hon hans
röst som sade: det är fåfängt göre, Gunnel. Det gick inte
med kalk och det går inte med kniv. Och sedan: Herre,
jag kan intet sända ut två män och hämta in dig att äta
påskalammet här, ty här är icke tillrett för dig.

När hon lämnade rummet såg hon genom fönstret att
kyrkoherren Arctander kom ridande in på gården. Hon
vågade inte möta honom utan flydde upp till vinden där
hon brukade postera för fru Stiernborgs räkning. Där
satt hon medan hennes stora dårskap klarnade för henne
och begäret att söka förlåtelse blev henne övermäktigt
och drev henne ner igen.

Resan till Aneholm skärtorsdagen var det
förunderligaste kyrkoherde Arctander varit med om.

Drängen som hämtade honom lät sig inte tysta förrän

12 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free