- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
155

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Herrgårdsrosor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

nat vid ett grönt blad skulle han sätta upp en paviljong,
där man kunde ta sin tillflykt undan hushållsbestyren,
musicera, läsa, föra underhållande samtal. Hon skulle
aldrig behöva känna sig ensam eftersom.. .

"Järnvägarna nedbryta tidens och rummets skrankor",
sade hon och vände mot honom sitt söta ansikte som även
det liknade en ros.

— Du får lov att medge, min kära vän, att jag hade
blick för järnvägarnas betydelse, redan på den tiden då
den var fördold för de flesta?

— Ja visst, sade hon. Men jag är så rädd att järnvägen
också förkortar tiden som jag har på mig för att få huset
i ordning till festen vid det första tågets ankomst!

Han lugnade henne med att hon hade ett helt år på sig,
och om hon behövde goda råd angående ett lanthushåll
skulle hon säkert få dem av den behagliga friherrinnan
på Grönelid.

Pendricharna var ju avlägsna släktingar till
kammarherre Alexander, men något så avlägset som den
friherrinnan på Grönelid kunde fru Josephine inte tänka sig.

Baron Pendrich hade snart upptäckt att järnvägen skulle
gå över Aneholms ägor och misstänkte att Stiernborg med
sitt fäktande för det nya fortskaffningsmedlet lirkat sig
till denna förmån redan innan han avslöt köpet. Inte för
att Pendrichs ville ha järnvägen i sin närhet, de ämnade
aldrig frekventera den, och det var dem likgiltigt om de
skulle få två eller tre mil till närmsta station. Men det
retade dem att de blivit lurade att lämna från sig
Aneholm för ett lägre pris än de kunnat få.
Kammarherrin-nan blev artigt mottagen, men ack, inte kunde Grönelid
ha några recept att låna ut åt en dam från huvudstaden,

155:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free