- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
160

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Herrgårdsrosor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

jongen på Aneholme och så ror jag dig dit ut när du har
lust, där kan ingen besvära dig.

Paviljongen var färdig till det stora sommarkalaset och
alla gästerna dirigerades dit, jämte båtlaster med
tjänstfolk, mat och servis. Kammarherren visade ruinerna från
cisterciensernas tid, där rara örter ännu växte bland
stenarna, och berättade om jättekärringen Ana som bott här
före dem. Hon byggde Smalsjö första kyrka, men då hon
blev lurad på entreprenadsumman, försökte hon förstöra
den. Hon misslyckades med det och så sprack hon av ilska
i soluppgången. Ja, så var det inte mer, och han
beklagade att han inte hade någon mera originell sägen att
bjuda på.

Nästa vinter lade sig kammarherrinnan i
lunginflammation och dog trots kraftiga doser av konjak, terpentin och
äggula.

Kammarherren sörjde henne uppriktigt men till all lycka
var hans tankar mycket upptagna vid denna tid. Det
började hända så mycket vid Smalsjö station, vilket
berodde på att ett litet geni emigrerat dit från Svinaskogen.
Geniet hette Krillanisse, men kallades också Söndagsnisse
emedan han arbetade även om söndagarna. Sen blev han
handelsman Krill och föräldrarna fick uppleva att han
kallades grosshandlaren.

Dessa föräldrar åtnjöt inte något vidare anseende. Inte
för att deras grannar på Svinaskogen tänkte på att fråga
kammarherren om lov för var gädda de drog upp, var
orre, tjäder eller and de sköt ner eller för var ekorre de
flådde. Men de satte vissa gränser. Även Värdigas
begagnade sig av sin fiskerätt med måtta. Man jagade vid rätta
tider, man fällde inte stock till stuga utan att betala i
dagsverke. Kvinnfolken lämnade någorlunda så många

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free