- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
195

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Marknadsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

våra biljetter, de spred ut att här kommer Värdig från
Alvaryd distrikt, han som sjöng ut i Signalen, när Högsta
domstolen ådömde lokförare Olsén fängelse efter
Slätt-åkersolyckan! sade hon.

— Ja, jag blev så flat när den där konduktören drog
fram min artikel ur plånboken. "Det är inte bevisat att
Olsén körde för fort vid olycksplatsen, däremot är det
konstaterat att fyllningen i utgrävningen ej var solid, ej
heller var utloppsdiket grävt förrän efter olyckan!"
Värdig dunkade henne i ryggen, så att kaffet skvalpade från
fatet ner i knäet. Tack ska du ha för att du påminde mig
om att en har vänner och kamrater ända upp i Norrland.
Vad en gör, så har en den underordnade personalen
bakom ryggen.

Tilda begrep plötsligt att hon eggat upp sin gubbe, när
hon bara tänkt på att trösta honom för hans utseende.

— Di löfte att välja in dig som avlönad funktionär i
Järnvägsmannaförbundet, men det har en då inte hört
å, sade hon. Drick en kopp till nu, dina fina byxor hänger
på soffkarmen och jag har snyggat opp din röck så gott
jag kunde. Och nu måste jag i väg och passa mitt. Adjö
med dig och Gud vare med dig.

— Nehej, det blir inte av, sa Värdig. Titta inte så på
mig, för nog vill jag att Gud ska vara med mig, äss han
finns och frågar efter ruttna sliprar och urspåringar. Jag
menade bara att Tackens Stava postar åt dig från i dag
och sex veckor framåt. Joo du! Hon var inte så omöjliger
som en kunde väntat.

Han hade lovat Stava en ersättning av 45 kronor, eller
dubbelt så mycket som hustrun hade som ordinarie för
samma tid, men det talade han inte om.

— Du är goer ve me, sade hon rörd, men jag kunde gott

195:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free