- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
213

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Marknadsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

bo i Stockholm, jag är högfärdig! En Pendrich kan inte
vara ödmjuk. Men jag är ödmjukare än han, ja det är jag.

En timme senare rusade den förvirrade och upprörda
personalen på norrgående nattsnälltåget omkring i
bergskärningen utan vetskap om att där låg en gård på andra
sidan bergknallen. På herrgården rörde sig ingen
människa. Alla var så vana vid tågen att de inte ens märkte
hur bromsarna gnisslade och skrek.

Tilda hade ingen egen klocka, men en grindvakterska
kan hålla reda på tiden med tågens hjälp. Nu kom 109
från Smalsjö, då var klockan halv nio och han borde vara
hemma om en kvart. Hon reste sig, gick in, lade mera ved
i spiseln, svepte schalen tätare om sig och gick ut igen.
Det hände ofta att han blev sinkad av folk som ville tala,
be om råd, eller övertala honom att föra fram något som
de inte själva vågade. De visste att han var både hjälpsam
och djärv. Därför var det ingenting att oroa sig för att
det drog ut på tiden, men det var ju för galet att han
skulle komma så sent i säng, han som tjänstgjort förra
natten och skulle upp tidigt i morgon bitti. Klockan var
inte tio än, för nattsnälltåget från Malmö hade inte
passerat, men i alla fall, han borde inte göra så här. Han
skulle tänka lite på sig själv och på henne också.

Det hörde till Tildas åligganden som grindvakt att i
mörker och dimma stå och lyssna på försenade tåg och
extra tåg, noga lyssna efter loket och söka förvissa sig om
tågets annalkande. Hennes tränade öra uppfattade därför
när snälltåget häftigt bromsade in nånstans bortåt
Smalsjö. Vad i Jesu namn stod på nu?

— Det var far, sade en liten röst bakom henne. Livia
hade tagit sig ur trälådan och stod där på bara fötter i sin

213:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free