Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Marknadsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
vagnen som Värdig köpt till hönshus och förvaring. Han
sa själv att han skulle ligga där en tid.
När de ställt in lådan, stod de och trampade och skulle
säga adjö.
— Ja, Tilda lilla, ja, fru Värdig lilla, sade de om
varandra, vi beklagar utav fasen. Vill hon ha nån hos sig i
natt?
— Jag kunde gå efter min hustru, erbjöd sig stationaren
från Smalsjö.
— Min, hon har slutat posta nu för dagen, sade Tack,
men Tilda vill nog helst va i fred?
— Du Ernst får gå till moster i Hägnet medsamma, sade
hon, och be henne komma. Det är bäst hon tittar in te
farfar och talar om at. En får ta at försiktigt me han.
Oscar var farfars ögonsten.
När Tilda stoppade ner Livia i hennes låda, kom det för
henne att allt kunde gått annorlunda, ifall hon låtit Oscar
få ta barnet med. Hade det skyddat fadern då eller strukit
med själv? Den frågan pinade henne sen i åratal.
Hon var nu så nära att börja skrika och skrämma sina
barn, att hon hastigt sprang ut ur stugan bort till
järnvägsvagnen. Det värsta med lådan var att den var så liten.
Hon var säker på att den inte kunde rymma hennes
gubbes kvarlevor, ändå han inte var stor. Tanken att han
var stympad och utströdd över banan, ingav henne ett
outhärdligt medlidande. Hon lade sig på knä vid lådan
och smekte de grovhyvlade blodiga bräderna.
— Gjorde det mycket ont, far? frågade hon gång på
gång. Och om det var som hon drömde eller ej, men hon
hörde honom svara: nej, det gick alldeles för fort. Så
fann henne moster i Hägnet då hon kom.
21 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
