- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
244

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

— Och för det skulle hon få tufsa till dig?

— Ja, för hon säger att pappa är ingen hjälte.

Fru Ulla fick ofantligt roligt, men Alexander tyckte
inte det var lustigt alls, ty naturligtvis var han ingen
hjälte, inte i sitt eget hus.

Han sade ifrån att den tid han var på permission, ville
han inte ha flickan vid bordet. När hon nästa gång kom
med Tilda till herrgården blev hon satt vid köksbordet
och fick dessutom göra nytta för sig genom att torka upp
efter hundvalpar och kattungar. Det hade hon inte något
emot, men hon tyckte inte om att Kagge envisades med
att släppa in djuren i rummen, när hon just fått snyggt,
så hon sa till, att nu fick mor gå ensam upp till gården.

Detta hade till följd att Tilda sade återbud till
herragårds höstbyk, hon vågade inte lämna barnen ensamma
hemma, ty, sade hon, en dag hade hon kommit hem och
funnit en karl som såg lömsk ut i stugan hos Livia.

— Vad ska jag nu ta mig till? klagade Ulla. Jag har
räknat på Tilda hela hösten till fram mot jul. Och så
besvärligt som allt blivit genom kriget.

— Ja, fast jag är inte någon hjälte, så kanske jag kan
klara upp den saken, svarade Alexander.

Detta hände ungefär samtidigt som Tilda gick till
farfar Värdig och frågade om hon inte kunde få hysa in sig
hos honom med sina barn över vintern. Aldrig hade hon
trivts i Snickarstugan, där sorgen satt inpyrd i väggarna,
men sen Tack varit över tröskeln var det värre. Hon
tyckte jämt att hon hörde hans steg utanför huset nu
när kvällarna blev mörka.

Till detta måste farfar säga nej, så trångt och illavuret
som han hade det i stugan och fähuset. Otacksamt skulle
detta också vara mot friherrinnan som inte tog någon

244.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free