Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
— Men mor, sa Livia, allt det där hörde jag ju när mor
och farfar talte samman då jag var liten. Och inte att
jag kan tro att banmästaren ångrar sig som moster sär,
men så sant som han blir osalig, ska jag reda upp det där
med far. Inte glömma, inte förlåta.
Den unga lärarinnan som vikarierade vid Skrinebergs
skola av C-typ skötte undervisningen av alla barnen från
småskolans första till storskolans sista klass. Särskilt
arbetsamt var det att ha hela storskolan samlad på en gång
i klassrummet, och när undervisningen var slut orkade
hon inte sitta med sina papper och skriva uppgifter åt
inspektören. En dag då läraren uppe från Smalsjö skola
skickade ilbud att den fruktade var i antågande, rusade
hon därför in till sig för att fylla i formulär. Edvin i
Korsäng som var ordningsman skulle stå vakt vid
grinden och hålla utkik, men från klassrummet hördes ett
sådant väsen att han lämnade sin post och gick dit. Hela
storskolan dansade på pulpeterna, och Livia markerade
takten genom att smälla en marsch med sitt pulpetlock.
Slutligen greps även Edvin av samma yra och deltog i den
vilda leken. Men Livia satt ytterst i bänkraden åt dörren
till, och med en gång fick hon se hur den gick upp helt
sakta. Så där ja, nu kom han! Hon slutade ögonblickligen
att trumma med pulpetlocket och ställde sig orörlig vid
sin bänk. Barnen följde hennes exempel, och inom en
halv minut rådde fullkomlig ordning i skolsalen medan
dammet sakta föll mot golvet. Allas ögon var riktade med
bävan mot dörren, och när Livia gjorde sin nigning,
hälsade de andra så djupt att kjolarna stötte i golvet och
pojkluggarna i pulpetlocken. Visserligen såg de inte en
själ, men Livia hade ju bäst utsikt åt förstugan. Endast
258.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
