- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
310

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Hängivelse till ljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

bli ett utmärkt ämne för höstens första svenska stil, helst
om den kunde göras i ordning i förväg. Tänka sig att få
skriva om Tuggalite som blev Överflödet och Livia
Värdig som blev Skogsfrun! När han lyckats få själva Tilda
på humör så att hon lovade att komma och konservera
bönor, begav han sig på vandring norr ut längs sjön. Han
hade så stilla frågat gubben efter Livia och fått veta att
hon gett sig ut för att dra upp granerötter till hans
korgarbeten.

I början undrade han om inte alla Värdigs historier om
Svinaskogens rikedom på flygande, springande och
simmande fän hade kommit till på skryt liksom Överflödet
och Slottet. Ett par gånger flög en tjäder upp med tunga
vingar och försvann inne i snåren vid det branta
Fjär-hanabergets fot, men av fyrfota djur såg han inga spår,
och inte en fisk slog hål på Smalens blanka spegel.
Ödetomter däremot såg han flera av, och på en av dem
upptäckte han Livia i ett regn av mull, som hon rev upp
under sitt arbete. Han stod en stund och betraktade hur
hon högg av granrötterna som låg tätt under ytan och
slet upp dem från stam till spets. Plötsligt rätade hon på
ryggen, vände sig om, brun i ansiktet, på armar och ben
som om hon kommit direkt upp ur jorden, ruskade på
sig så att det yrde om henne och sa: har du nu sett på
länge nog, så du kan hjälpa te? Inte ett ögonblick tycktes
det bekymra henne att hon gjorde åverkan på herragårds
mark. Hon tog sina rötter och betade sin ko var det
behagade henne. Men Kagge hade inte minsta lust på något
strängt arbete mer. Han tänkte ta fritt nu och äta sin
matsäck.

— Tro dä? sade Livia, vad kan du då haft förrätta?

— Jag har böjt starka verb, sade han.

310

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free