Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSFRUN
De två små stugorna bortom Kvarnbäcken var grå som
Fjärhanabergets branta sidor, men mossan på taket
skiftade i grönt som stensötan i bergets sprickor. Värdigs
stuga hade sackat ihop och lutade mot döden, det enda
tecknet på liv var röken ur dess sneda skorsten. Roda
lade inte märke till mossans fina guldbroderi på
bräd-fodringen, däremot stannade hennes vana sociala blick
alldeles av sig själv vid den stora springan mellan tröskel
och dörr genom vilken köld och snö måste ha pinat in
under vintern. Redan i förstugan slog emot henne den
sura lukt som mossiga och våta pinnar ger ifrån sig, då
de blivit tvingade att brinna. Stackarna hade förstås ingen
annan ved än den Livia kunde plocka i skogen!
Men intrycket av fattigdom och elände försvann, då
hon fick syn på farfar Värdig och moster Rina, som satt
i helgdagskläder bredvid varandra i utdragssoffan med
bibel och snusdosa framför sig.
Farfar Värdig hade åldrats mycket sedan den dagen då
hon överlämnade den ursinniga Livia i hans vård efter
olyckan med banvakten. Han hade en krycka bredvid sig
som skvallrade om krämpor och gamla moster i Hägnet
hade en likadan. Hon bar fortfarande en sådan
pann-bindel som den gången då hon körde ut den beskäftiga
herrgårdsfröken. Hon skulle liknat en utmärglad nunna
om det inte varit för det där svinabettet.
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
