Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
särskilt den sista han skrivit innan han reste till skolan
i höstas. Den skulle bestämt intressera fröken Pendrich.
En söt slätkammad prostinna kom ut på trappan och bad
fröken Pendrich hjärtligt välkommen. Roda var glad att
hon kunde säga: så trevligt! när hon kom in. Elméns hade
gjort det bästa av den fula och pretentiösa prästgården,
man såg att här bodde en boksynt man och en kulturellt
betonad pedagog.
Prosten tog fram uppsatsen och lade den framför Roda.
Han ansåg inte att den var typisk för pojken som annars
hade en viss dragning åt det sakliga.
— Men observera, fröken Pendrich, hur finurligt han
börjar. Han påstår att han vill berätta en folksaga från
Smalsjö om vad oskyldiga ynglingar fordom råkat ut för
på andra sidan Fjärhanaberget! Men den historien han
kommer med, den tillhör inte Smalsjö sockens sagoskatt.
Här finns ingen sägen om en mullbestänkt flicka som —
fordom — visade sig för ynglingar i sömnen och
berättade för dem hur hon hade det i rötternas rike och
förvände synen på dem.
— Han har väl försökt att göra om Livia till en dröm,
sade Roda.
— Ja, men han har inte hittat på den historien själv,
det har flickan gjort. Så fort jag läste den, så begrep jag
vem han sällskapat med. Fröken Pendrich måste höra
historien om katten som blev en inspektör och
inspektören som blev kyrkoherde och så småningom prost i
Smalsjö .. . Efter tio år var det någon som vågade sig på att
berätta den för mig.
Den söta prostinnan kom nu in för att visa sina två barn
och bjuda på kaffe i förmaket,
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
