Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
än hade inte sköterskan fått sitt kaffe eller herrskapet
sin frukost. Roda låg i biljarden och sopade den stora
mattan, hennes händer darrade av överansträngning, men
det var ändå svårt att få henne ut ur rummet.
— Livia är som solen, kommer litet tidigare var
morgon, sade godsägaren, så lät det nu. Han gick fram och
åter, väntade på ett samtal med Kagge och blev irriterad
när Alma Värdig ringde i stället för att säga att det var
hon som segrat i tävlan med Viktors om vem som skulle
få bjuda Oscar på en enkel smörgås i kväll.
Det gick inte så fort för Livia att komma från
sjukrummet som hon hade trott. Frun var redan missnöjd
med sköterskan och denna med patienten. Den sjuka var
inte riktigt klar i huvudet, eller också låtsade hon som
om hon hade glömt att Livia måst sluta sin plats. För att
komma ifrån måste Livia lova att springa ner ett tag i
morgon bitti också.
Adel stod på förstugubron med tårarna kvillrande över
kinderna när hon kom hem. Klockan var tio, och han
som nödvändigt skulle varit i väg för en timme sen!
Hon torkade hans tårar med sin näsduk. — Nu Adel,
skall jag tala om något riktigt roligt. Efter påsk ska vi
följas åt till Lunnagärde alla tre. Men se glad ut då pojke!
Vi ska vara tillsamman jämt och hjälpas åt, och vet du
vad jag tror? Gården blir allt din med tiden.
— Hur mycket kan den vara värd? snyftade Adel.
Så fort han fått på sina finkläder, for han åstad på den
gamla rangliga herrcykeln som Viktor räddat från Krills
skrotupplag. Han var glad över att ingen skulle tetas
längre med honom för att hans mor tjänade piga hos hans
far. Men Lunnagärde låg ännu längre bort från Smalsjö
samhälle, det enda ställe han kände till, där man något
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
